Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
VETENSKAPEN OCH LIVET
KONSTURÉT I LUNDS DOMKYRKA, SETT FRAMIFRÅN
Någon större förståelse har Prokopios
icke haft för de tekniska detaljerna, i varje
fall intet intresse; han gav, som \anligt
är i den sortens litteratur från den tiden,
mera akt på att hans prunkande Ekphrasis
blev stilistiskt genomarbetad och höll sig
fri från fel mot språkrytmikens stränga
lagar. Icke desto mindre har Diels gripit
sig an med att efter hans beskrivning
rekonstruera konsturet i Gaza och ger oss
då följande bild av detsamma.
Klockbyggnaden låg vid stadens torg
framför kungahallen. Den hade i sitt
mittparti två rader dörrar, den ena över den
andra. Den nedre raden hade en rik
utsmyckning. Dörrarnas antal var tolv, och
över var och en av dem satt en örn, som
höll en krans. Till vänster stod solguden.
Denne skrider under dagens lopp framåt,
stannar för varje timme vid en dörr; ut
träder för varje gång en Heraklesfigur,
som utför etiT av de bekanta tolv
arbetena. Örnen sätter kransen på
hjältens huvud; denne bugar sig och
träder sedan tillbaka. Nedtill på
byggnaden är ett litet tempel; där är åter en
bild av Herakles, nämligen som
lejondödaren; Jian slår med sin klubba på
lejonhuden och angiver så vida hörbart
klockslagen. Högst Uppe fanns ett
Gor-gohuvud, antagligen mosaik på
guldgrund; när klockan slår, rullar hon på
ögonen, något som, anmärker Prokopios,
väckte en särskild förvåning och skräck
hos åskådarne. Den övre radens dörrar
äro naturligtvis också tolv till antalet.
De öppna sig om natten, men de ha
ingen konstnärlig utsmyckning, ty den
hade man ju ändå inte kunnat se i
mörkret. I stället visar sig ett ljus i
dörröppningen, och Herakles därnere
slår naturligtvis också sina hårda slag
på lejonhuden, Åtskilliga bifigurer ge
större liv och omväxling åt
framställningen. Så skogsguden Pan, som
spetsar öronen vid gongongens ljud, ty han
tror sig höra sin kära Eko. Och
Diomedes, krigsgudens råe son, som
Herakles betvang, han är trumpetare och
blåser tapto, när dagen gått tillända
och Herakles fullbordat sina tolv
arbeten. Efter mödas, vilar hjälten ut och
njuter livet. Två tjänare ha att sörja
härför. Den ene gör på Diomedes’ signal i
ordning ett bad, han räcker sin herre ett
bäcken och en kanna varmt vatten och en
strigel. Den andre tjänaren sätter så fram
en måltid.
Det är ju klart, att ett så komplicerat
verk måste ha krävt noggrann tillsyn genom
en mekaniker, som ständigt uppehöll sig på
orten. Han måste reglera vattentilloppet,
taga bort kransarne på de tolv
Herakles-huvudena, om aftonen tända lampan, som
löper utmed nattens dörrar, och förrätta
sådana sysslor. Han måste framför allt
hålla hjulverket dammfritt och smörja det
med olja. Antagligen har han väl också,
när intet var att bestyra i maskinhuset,
gärna gått fram och fungerat såsom
förevisare, kanske också på bestämda tider
samlat torgmenigheten framför uret och
då förklarat dess iinderbara byggnad och
konstruktion, låt oss hoppas enklare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
