Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEVISEN FÖR ATOMERNAS OCH MOLEKYLERNAS EXISTENS
197
tenmolekylen innehåller två atomer
väte och 1 atom syre, att
vätesuper-oxiden innehåller ytterligare 1 atom
syre; då blir förhållandet mellan de
båda elementen i vatten och
väte-superoxiden ständigt detta: 2/ie ocn
2/32; dessa proportioner äro bestämda
utan möjlighet till några mellanled,
och i vätesuperoxid är det alltid
dubbelt så mycket syre som i vatten.
För att få reda på hur många
atomer som ingå i en molekyl räcker
det icke med enbart kemisk analys;
här får man taga Gay-Lussacs lag
och Avogadros hypotes till hjälp.
Gay-Lussacs lag säger, att
gasvolymer som förena sig med varandra
stå till varandra i enkla förhållanden
(uppmätta vid samma temperatur
och samma tryck). För att alltjämt
taga samma exempel: 2 liter väte
förena sig med 1 liter syre och giva
2 liter vattengas. Denna lag i
samband med lagarna om
volymförändringar genom tryck och temperatur
ledde redan 1811 Avogadro till att
uppställa följande hypotes: alla
gaser som befinna sig vid sam/ma tryck
och temperatur innehålla på samma
volym lika många molekyler.
Det skulle bli allt för vidlyftigt att
förklara hur denna hypotes gjort
det möjligt att bestämma å ena
sidan atomernas relativa vikt och å
andra sidan antalet atomer, som ingå
1 en molekyl.
Atomernas relativa vikter, som
uttryckas i förhållande till den lättaste
av dem, väteatomen, som
enhetsvikt kallas atomvikter.
Väte H=l; syre O=16; kväve
N=14, etc.
Ett ämnes molekylarvikt är
tydligen lika med summan av de
atomers vikter som sammansätta
molekylen:
Vätemolekyl (tvåatomig) H2 = 2:
Helium (enatomig) He=4; syre
(tvåatomig) O2 =32; vatten 2H+O (eller
som man skriver H2O)=2 + 16=18 etc.
Enligt Avogadros hypotes intaga
2 gram väte, 4 gram helium, 32 gram
syre, 18 gram vattenånga etc. samma
volym vid samma tryck och samma
temperatur och innehålla samma
antal N molekyler. Denna volym är vid
0 grader Celsius och normalt
atmosfärstryck lika med 22,400 liter.
Med en gram-molekyl av ett ämne
förstår man det antal gram av
ifrågavarande ämne som motsvara dess
molekylarviktstal; det är vikten av
22,400 liter av ett gasformigt ämne.
Gram-molekylerna innehålla N
molekyler och talet N, som är detsamma
för alla ämnen, kallas Avogadros tal*
Om vi kände Avogadros tal skulle
vi kunna bestämma de verkliga
molekyl- och atomvikterna. Väteatomens
verkliga vikt är l/N, syreatomens 16/Ny
vattenmolekylens 18/N o. s. v.
Vi skola se hur man på flera olika
sätt bestämt Avogadros tal och fått
fram verkliga värden på
molekylernas storlek.
Diffusionsfenomenet visar att
molekylerna icke äro orörliga. Låt oss
till exempel ställa två behållare över
varandra; den nedre behållaren
innehåller kolsyra, den övre väte. Man
sätter dem i förbindelse med varandra.
Trots olikheten i specifik vikt och
fastän vätet, som är mycket lättare
än kolsyran, finnes i den övre
behållaren, ha de båda gaserna efter
en tid fullkomligt blandat sig med
varandra i båda behållarna. Detta
är Berthollets berömda försök. Det
bevisar på ett slående sätt att
molekylerna befinna sig i rörelse.
En redan gammal teori, den
kinetiska gasteorien, har förklarat
gasernas egenskaper. Denna teori förde
också till den första bestämningen
av Avogadros tal och
molekylernas storlek. Enligt den kinetiska
gasteorien röra sig gasmolekylerna
fritt i rätlinjiga banor med en
hastighet som beror av molekylens vikt
och temperatur; en molekyls
rörelseriktning förändras varje gång
molekylen träffar ett hinder eller råkar i
kollision med en annan molekyl. På
grund av dessa ständigt
återkommande stötar blir rörelsen fullkomligt
oregelbunden. Molekylerna kunna tan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
