Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
VETENSKAPEN OCH LIVET
ständiga rörelse växlar alltjämt deras
antal i denna lilla volym; den
undergår fluktuationer.* Fluktuationens
medelvärde beror av den betraktade
volymen och antalet molekyler som
i medeltal ingå däri; detta tal står
alltså i relation till Avogadros tal. På
dessa fluktuationer beror det att ett
ljusknippe som passerar en gas blir
diffust. Alla ha sett hur en solstråle
kan bli synlig genom dammet i luften;
dammet sprider ljuset. På samma sätt
åstadkommer varje olikformighet i ett
medium att detta medium blir
grumligt och åstadkommer en diffusion av
ljuset. Då fluktuationerna i gaserna
medföra en rubbning i homogeniteten
ha de också nödvändigt till följd att
en ljusstråle blir diffus.
Mängden av spritt ljus beror på
vilken färg ljuset från ljuskällan har.
En vit ljusstråle från solen är som
bekant sammansatt av alla de färger
som kunna urskiljas i regnbågen; det
uppstår då en ojämn diffusion av de
olika färgerna, och man har kunnat
visa att resultatet blir ett starkt
framhävande av det blåa ljuset. Detta är
förklaringen på himlens blå, som
uppstår genom molekylernas fluktuationer
i den övre atmosfären.
Om denna hypotes är riktig skulle
man kunna beräkna Avogadros tal
genom att mäta förhållandet mellan
styrkan hos det ljus som erhålles
direkt från solen och styrkan hos
ljuset från en punkt på himlen i
rät vinkel med solen. Hrr Bauer och
Moulin ha utfört detta försök och
fått 60X1022. Det är överflödigt att
påpeka hur vackert detta resultat
är; det ger ytterligare ett bevis på
molekylernas tillvaro och visar
dessutom att molekylerna äro orsaken
till att himlen synes blå.
Enligt samma tankegång ha hrr
Kammerlingh Onnes och Keesom ge-
* Den exakta definitionen på fluktuationen är
n—n° där n° är det antal »molekyler som volymen
skulle innehålla om koncentrationen vore strängt
enhetlig samt n det antal som finnes a^ en slump i ett
visst ögonblick. Medelvärdet är VJL . JL, vilket blir
P n
så mycket större ju mindre volymen är.
nom av ångors opalescens i närheten
av den av s. k. kritiska
temperaturen kunnat på ännu ett nytt sätt
bestämma Avogadros tal. Resultatet
var 75X1022.
Med hjälp av de radioaktiva
fenomenen kan man på flera olika sätt
bestämma Avogadros tal. Jag skall
omtala en av de använda
metoderna. Som bekant omvandlas de
radioaktiva ämnena spontant och
giva därvid upphov till en serie
suc-cesiva element, vilkas atomer ha ett
mer eller mindre kortvarigt liv.
Omvandlingarna åtföljas ofta av en
utstrålning av s. k. a-strålar; man har
bevisat r att a-strålarna bestå av en
ström elektriskt laddade partiklar,
som röra sig med mycket stor
hastighet (uppgående till 20.000 kilometer
i sekunden).* Genom försök, som jag
icke kan omtala här, har man
kommit till den uppfattningen att
a-partikeln är en heliumatom;
förövrigt har man alltid funnit att
a-strålningen åtföljes av heliumalstring.
Genom direkta mätningar har man
lyckats räkna a-partiklarna som
utstråla på en viss tid från en viss
mängd radioaktivt ämne
(Rutherford och Roy ds, Regener); av de
använda metoderna vill jag nämna
iakttagelsen av scintillationen på en
fosforescerande skärm, där varje
scintillation betyder att en
a-partikel träffar skärmen; vid detta
försök kan man sålunda iakttaga de
individuella atomerna genom deras
verkan under bombardemanget, ty
varje atom åstadkommer en liten
blixt på skärmen.*
Man känner sålunda totala antalet
a-partiklar som utstrålats under en
sekund av ett gram radium; det är
ett oerhört antal: hundratrettiosex
milliarder i sekunden, vilket gör pr
år 136X86.400X365 milliarder
atomer (eller molekyler emedan helium
är enatomig). Å andra sidan har man
genom att uppsamla den heliummängd
* Se artikeln om Radium och dess strålar av Fil.
Dr. Eva Ramstedt i Vetenskapen och Livet Oktober
och December 1918.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
