Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
VETENSKAPEN OCH LIVET
TVÅ FÖRSÖKSKRATRAR
Till vänster en undervalienskrater, vars krön så
småningom dykt upp ur havet och blivit belåckl med
bomber; till höger en djup fastlandskraier, där man även
ser bomber.
124 vid havens kuster och blott 5 i det
inre av Asien. Av 139 vulkanutbrott, som
konstaterats sedan 1750, ha 98 ägt rum på
öar och 41 i grannskapet av haven. Men om
vulkanerna bero på att havsvattnet tränger
ned till de glödande massorna i jordens
inre, borde som vi sade alla vulkaner vara
und ervatt ens vulkaner.
Ett sådant antagande är dock felaktigt,
ty vattenångan går icke upp samma väg
som vattnet kommit ned. Ångan följer i
stället de isotermiska ytorna. Om man
borrar sig ned i jorden till sådant djup
att temperaturväxlingarna på ytan icke
längre hava något inflytande, finner man
på ett visst djup en viss temperatur. Med en
isotermisk yta menar man ett
skikt i jordskorpan, där
temperaturen överallt är densamma.
Dessa ytor följa markens profil.
Om man sålunda borrar ett 100
meter djupt hål i ett berg och
ett annat lika djupt på
havsbottnen så finner man samma
temperatur i dem båda. Den
isotermiska ytan som går 100
meter under bergets yta går
sålunda ned också 100 meter
under havsbotten.
Man måste därför tänka sig
att ånga, som bildas under
havets botten, följer sprickor som
hava åtminstone så hög tempe-
ratur att ånga icke förtätas till vatten,
vilket den skulle göra om den stege
rakt upp från den plats där den
bildats. Men då, såsom vi sett, de
isotermiska ytorna gå upp på samma sätt som
stränderna höja sig kommer ångan och
med den de glödande massorna att följa
sådana ytor och följaktligen finna
utlopp på land, långt från den plats där
den bildats. Detta förklarar varför
vulkanerna i allmänhet ligga längs
stränderna, men mera sällan i havet och
under vattnet.
Den franske ingeniören Emile Belot
har gjort några intressanta försök för
att experimentellt bevisa denna teori.
Han gick till väga på följande sätt:
Han hade en rektangelformig
behållare A (se figuren här bredvid) med
sluttande botten D och delvis fylld med
sand C, som var utbredd så, att det fanns
mera sand i behållarens övre del än j dess
nedre. På sanden fyllde han vatten B9 så
att sanden betäcktes därav med undantag
för en del, som steg upp ur vattnet liksom
en strand och en kontinent. Han hade
sålunda i behållaren ett hav och ett fastland.
Under behållaren fanns en gasbrännare,
vars låga endast uppvärmde nedre delen av
BELOTS FÖRSÖKSBASSÄNG I GENOMSKÄRNING
AD, plåtvägg; B, vatten; G. sand; F. skiffertavla; V, vulkan;
E, gaslåga som regleras *med kranen R. Genom hettan från
lågan E kommer vattnet i kokning i sanden, men endast där
det är i beröring med botten D. Ångan går bort under fastlandet
och bildar där en krater medan vattnet över lågan förblir kallt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
