Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EXPERIMENTELLA VULKANER
263
MÅNKRATERN »PTOLEMEUS»
Resterna av den ursprungliga kratern synas
ännu under sedimenten. En annan mindre
krater har sedan bildats vid nedre vänstra
kanten. Plolemeus är den förnämsta kratern
i en längre vulkankedja.
ned för vulkanens sidor. Man har gjort
den invändningen mot Belots hypotes,
att vulkanerna borde befinna sig i
oavbruten verksamhet eftersom
havsvattnet alltid finnes och aldrig tar slut.
Detta är dock icke fallet, utan tidtals
avstannar deras verksamhet fullständigt.
Men det periodiskt återkommande
avbrottet i verksamheten är dock lätt
förklarlig. Havsvattnet innehåller salt
och detta avsätter sig på väggarna i
sprickor, varigenom vattnet rinner ned.
Alldeles som i en ångpanna bildas det
allt tjockare lager av »pannsten», i
detta fall salt. Till slut är sprickan
alldeles fylld och intet vatten kommer
ned. Då avstannar vulkanens
verksamhet.
Nu inträder emellertid ett annat
fenomen. När vattnet icke längre kommer
ned höjes lagrens temperatur av vär-
v men från jordens inre och slutligen har
den stigit så mycket att salterna smälta,
varefter vattnet på nytt kan tränga ned
till ångpannan i jordens inre. Då börjar
vulkanen åter, sedan den varit
slocknad en längre tid, och så fortgår
verksamheten tills vattentilloppen ånyo
blivit fyllda med salter.
Man kan även efterhärma andra
fenomen med den lilla bassängen. Man kan
framkalla fumaroler, heta ångor, på
krönet av en liten sandkulle, man kan få
kratrar, som slunga ut bomber till flera
decimeters höjd och strömmar av
sand-blandat vatten, som fullkomligt likna
lavaströmmarna.
Med stöd av sina försök antar Belot
att meteorerna, som stundom slungas
in i jordens luftlager och där bli
glödande, skulle härstamma från
vulkanutbrott på månen.
»THEOFILUS», EN ANNAN MÅNKRATER
Denna krater är hundra kilometer i diameter. Den
karaktäriseras särskilt av sin i mitten uppskjutande topp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
