- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång V: 1920 /
335

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE ELEKTRISKA STRÅLARNA

335

Vi skola strax se hur man kunnat
mäta en partikels elektriska laddning;
den är lika med den laddnir.g som
transporteras av en en värdig ; ön vid
elektrolys och har till värde 1,4 x 1020
elektromagnetiska CGS-enheter. Det
är elektricitetsatomen, varav alla
lådd-ningar äro mångfalder. Eftersom
värdet ^ är lika med 1,77 XlO7 följer
att massan m är 0,79 xlO-27 gram:
denna massa är 1 800 gånger mindre
än massan av en väteatom. Detta är ett
anmärkningsvärt resultat: det finns
sålunda partiklar som äro mycket
lättare än den lättaste av all*i
materiella atomer, och dessa partiklar äro
alltid desamma, från vilken jnateria
de än ha utgått. Vi stå inför en
universell beståndsdel i materien och
denna beståndsdel utgör den negativa
elektriska laddningen. Man har kallat
den elektron. Sålunda äro elementens
atomer icke atomer i ordets egentliga
betydelse, eftersom de icke äro
odelbara, eftersom man kan skilja ut från
dem kroppar med mycket mindre
massa; ur kemisk synpunkt kunna
de dock behålla namnet atomer, ty
var och en utgör ett bestämt
materiaelement.

Jag kan här icke förklara hur de
moderna teorierna tilldela elektronen
ett helt och hållet elektromagnetiskt
ursprung; man har ofta sagt att
elektronen är elektricitet utan materiellt
underlag, men för ett sådant yttrande
måste man först bestämma vad som
menas med materiellt underlag; det
förefaller mig vara mer exakt att
säga, att en materiell atom bör bestå
av en förening av negativa och
positiva laddningar, som redan i sig
själva besitta materiella egenskaper,
emedan de ha en massa. Vi veta
förövrigt icke vad en elektrisk laddning
är; det är möjligt att vi här uppnått
gränsen för vad människan förmår
utforska.

Vi käjma sålunda en av materieris
beståndsdelar, men vi veta ännu icke
vilken den beståndsdel är, som är
laddad ined positiv elektricitet. Det

är sannolikt att det också finns en
universell positiv beståndsdel;
kanske är det vätejonen, d. v. s.
väteatomen som förlorat sin elektron, men
detta är ännu icke något säkert resultat.
Katodpartiklarna förmå
genomtränga materien tack vare sin
ofantliga hastighet och sin litenhet; de
passera genom ett tillräckligt tunt
metallblad, och denna deras
egenskap gjorde det möjligt för Lenard,
att släppa ut ett knippe katodstrålar
ur röret genom att ersätta den del av
väggen, som träffades av strålarna,
med ett litet aluminiumfönster av
0,003 centimeters tjocklek.
Katodstrålarna kunna då föras ut i luften
eller i någon annan gas utanför röret.
De jonisera då gasen; därmed menar
man att de giva upphov till positivt
och negativt laddade centrer. Till en
början utgöra de själva negativa
laddningar fördelade i gasen. Trots
sin passage genom aluminiumbladet
ha de bevarat en stor hastighet, och
de stöta därför samman med andra
elektroner och rycka med sig sådana
från gasmolekylerna. En molekyl
delas sålunda upp i tvenne delar:
en elektron och en positivt laddad
rest med mycket större massa, och
dessa båda omgiva sig måhända med
en kortege#av molekyler. Gasen
innehåller då centrer laddade med
elektricitet eller joner.

De anmärkningsvärda försök, som
utfördes av C. T. R. Wilson, sir J. J.
Thomson, Townsend, H. A. Wilson,
ha möjliggjort mätning av jonens
laddning. De första metoderna voro
följande: i en med vattenånga
övermättad gas, omsorgsfullt befriad från
damm, åstadkommer man en
utvidgning för att avkyla gasen och
kondensera vattnet. Kondensationen sker
då kring jonerna, och var och en av
dem blir en kärna för en dimmdroppe.
Man kan skilja de positiva jonerna
från de negativa jonerna därigenom,
att vattenångan kondenserar sig
mycket lättare på de sistnämnda.

Urladdningen är tillräcklig för att
kondensera vatten kring de negativa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1920/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free