Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
VETENSKAPEN OCH LIVET
KANALSTRÅLARNA PASSERA HÅLEN SOM ÄRO BORRADE I
KATODEN
ånga, från vilken man aldrig kan
helt befria gasen. Dessa Thomsons
arbeten, som beröra materiens
omvandlingar, ha öppnat en väg för
nya undersökningar, som lovar att
bli av det allra största intresse.
Vi skola nu i korthet överblicka
några andra fenomen, i vilka man
träffar strålar av samma natur som
dem man observerat vid urladdningar
i förtunnade gaser.’ De radioaktiva
kropparna utsända spontant en
strålning som består av tre olika slags
strålar. Betastrålarna avböjas
kraftigt av en magnet. Henri Becquerel
visade att de bestå av elektroner; de
äro identiska med
katodpartiklarna; dock är dessa
partiklars hastighet mycket
större. I det disperserade
strålknippet av betastrålar
bli de snabbaste partiklarna
minst avböjda, och de besitta
en hastighet som är i dét
närmaste lika med ljusets.
Dessa strålar ha ytterst stor
genomträngningsförmåga; de
gå med lätthet igenom glaset
som innesluter det
radioaktiva ämnet. Om de få
utbreda sig i en gas, jonisera
de denna.
Alfastrålarna äro positivt
laddade och avböjas föga
av ett magnetiskt fält. De
likna kanalstrålarna, men
medan man i kanalstrålarna
finner partiklar av olika slag
äro alfastrålarna enhetliga.
Dessa partiklar uppnå för
vissa substanser en hastig-
het av 23.000 kilometer i
sekunden.
Det finns slutligen ett
tredje slags strålar,
gamma-strålarna, som äro av samma
natur som röntgenstrålarna;
de äro icke elektriskt
laddade och falla inom samma
kategori som ljusstrålarna.
När partiklarna, som bilda
alfa- och betastrålarna,
hejdas, inträffar samma sak
som när en projektil stöter mot ett
hinder: det utvecklas värme. Vi ha
redan påpekat detta i avseende på
katodstrålarna. Radium uppvärmes
genom inverkan av sina egna strålars
bombardemang. Det är alltid en
märkbar temperaturskillnad mellan radium
och omgivningen.
Vi skola nu gå in på ett annat
fenomen, som ger upphov till strålar
av samma natur som katodstrålarna.
Det är den fotoelektriska effekten, som
upptäcktes 1888 av Hallwachs. När
man belyser en metallplåt, som är
negativt laddad, urladdas plåten, och
om den befinner sig i lufttomt rum
KATODSTRÅLAR UPPKOMMA GENOM DET ULTRAVIOLETTA
LJUSETS INVERKAN
En elektrod av polerat aluminium C år laddad negativt i ett
lufttomt rum A och belyst med en ultraviolett ljuskälla L
genom en kvarlsplatta B {kvarts är i motsats till glas
genomträngligt för de ultravioletta strålarna). Om G förenas med
ett elektroskop kan man konstatera att bladen omedelbart falla
ihop. Laddningen bevaras om G är positivt laddad. Om G är
neutral och förenad med en elektrometer finner man att den
laddas positivt till ett maximum av 2,1 volt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
