Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
VETENSKAPEN OCH LIVET
bild 9) och är den enda typen för
ett verkligen dyrkfritt lås. Regeln V
glider i en ränna på ett trästycke
B. Den hejdas åt höger och vänster
av en spärr. Stycket B är dessutom
genombrutet av en öppning, i
vilken en annan träbit är anbringad,
som kan höjas eller jsänkas efter
behag och som bär ett visst antal
träpinnar. Å andra sidan är regeln
genomborrad med lika många hål H,
som det finns pinnar under biten M,
och dessa hål äro placerade i samma
ordning. Skjuter man nu regeln åt
vänster falla pinnarna ned i hålen H
och fasthålla regeln. För att öppna
låset begagnar man sig av en nyckel
bestående av en träribba, vars yttersta
ända är försedd med lika många
pinnar som det finns sådana på biten
M och placerade i samma ordning.
Nyckeln inskjutes så långt den går.
I detta ögonblick motsvara nyckelns
och bitens M pinnar varandra. Då
nian nu lyfter nyckeln för man in
dess pinnar i regelns hål och för ut
M:s pinnar så att regeln frigöres.
En hel del kombinationslås ha
konstruerats på denna princip. Det mest
beaktansvärda utfördes av Joseph
Bramah. Dess konstruktion vilar på
följande princip (bild 11.)
En rektangulär ram MN har
tvenne urtag A och R, i vilka kolven
X Y rör sig. På var och en av
rektangelns långsidor har man sex
inskärningar C D E F G H, och i var och en
av dessa placerar man en järn- eller
stålskiva. Dessa skivor gå också
genom motsvarande inskärningar på
kolven X Y. Denna är alltså fastlåst.
Men då de lodräta skivorna själva ha
urtagningar i c d e f g h skulle man
kunna draga ut kolven om alla dessa
urtagningar befunne sig mitt för
kolvens. Man åstadkommer detta med
hjälp av en nyckel O, vars ax har
spår 1 2 3 å 5 6 av en sådan höjd
att nyckeln lyfter upp de lodräta
skivorna tills deras inskärningar äro
FIG. 15. — ETT VANLIGT LÄS AV BAUCHES SYSTEM
Övre teckningen: A B, linhållare böjda i råt vinkel; F, urtagningar, i tillhållarna {man lägger
märke till alt de äro anbringade i tillhållarnas periferi). Nedre teckningen: B, låscylinder; L, till-
hållare; G, manövreringsring; D, spärrlapp, som går in i kolvens P spärrhak för alt kvarhålla den i
dess öppna eller slängda läge; V, regel, som manövreras för hand eller med nyckel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
