- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång V: 1920 /
367

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FOTOGRAFISKA OBJEKTIV

367

punkt komma de mest verksamma
strålarna att ligga i den violetta
brännpunkten eller till och med
utanför området mellan rött och violett.
Om man sålunda har inställt skarpt
på den mattslipade glasskivan, så
får man icke på den ljuskänsliga
plåten en skarp ljuspunkt utan en
mer eller mindre utbredd fläck. På
samma sätt kommer ett färgat
föremål att ge en mer eller mindre
flytande bild, d. v. s. den kommer att
sakna skarpa konturer.

Teorin visar att man kan undvika
den kromatiska avvikningen genom
att sammansätta två linser av olika
glassort och av olika natur, den ena
konvergerande av kronglas, den andra
divergerande av flintglas. Man kan
därigenom få de gula och violetta
strålarnas brännpunkter att
sammanfalla. De gula strålarna äro de som
inverka starkast på ögats näthinna,
och därför möjliggöra de en
noggrann inställning, medan de# violetta
på grund av sin starka kemiska
verkan påverka silversalterna i
fotografiplåten.

För vissa ändamål använder man
tre glas för att få de röda, gula och
violetta strålarnas brännpunkter att
sammanfalla. Sådana objektiv
kallas akromatiska.

Enkla linser giva deformerade
bilder av lysande linjer. Bilderna bli
mer eller mindre krökta, ju längre
bort de ligga från huvudaxeln, och
krökningens riktning beror på
bländarens placering. Ju närmare
bländaren ligger linsen dess obetydligare
blir krökningen. Man undviker denna
olägenhet genom att använda
symmetriska objektiv bestående av två
lika optiska system placerade
symmetriskt i förhållande till bländaren.
De åt motsatta håll riktade
störningarna kunna då upphäva varandra.

Genom att använda bländare kan
man minska ljusknippet, som går
in i linsen, och sålunda få bilderna
av varje ljusknippe att sammangå i
en punkt, så att man får tydliga
bilder av föremålet. Men om föremålet

är en lysande linje, vinkelrät mot
huvudaxeln, kommer den
konjuge-rande brännpunkten av ytterändan
att bildas på biaxeln i en punkt,
som ligger närmare optiska
medelpunkten än den konjugerande
brännpunkten av foten på huvudaxeln.
Om sålunda det lysande föremålet
är en plan yta, vinkelrätt mot
huvudaxeln, kommer dess konjugerande
bild på andra sidan linsen icke längre
att bli plan, utan visa en mer eller
mindre stark krökning. Detta fel
kallas fokalplanets krökning eller
felaktigt »fältets krökning».

Om man förser en lins med en liten
bländare och låter ett ljusknippe
infalla i lutning mot huvudaxeln och
sedan för en skärm genom det brutna
knippet, finner man att denna icke
ger en enda bildpunkt utan strypes
till, så att den ger två räta linjer, s.k.
fokallinjer, som äro vinkelräta mot
varandra och ligga så mycket längre
från varandra, ju större ljusknippets
infallsvinkel är. Under sådana
förhållanden kan man icke inställa skarpt,
och man har framför sig det fel som
kallas för astigmatism.

För att så mycket som möjligt
minska astigmatin söker man få
ljusknippena att falla så normalt som
möjligt mot de brytande ytorna
genom att använda en menisklins, som
vänder sin konkava yta mot ljuset,
samt framför denna på helt kort
avstånd en bländare med liten öppning,
så att varje ljusstråle blir på
behörigt sätt riktad mot linsen.

Med fältvinkel menar man den största
vinkel, för vilken objektivet är
beräknad. Man får icke förblanda denna
vinkel, som vanligen anges i
katalogerna, med bildvinkeln, som alltid är
mindre och som beror av plåtens
diagonal och objektivets fokaldistans.

Den mekaniska öppningen är
diametern på den största
bländaröpp-ningen, uttryckt i millimeter.

Med nyttig öppning menar man
diametern på den ljuskägla, som
bildas av ljusstrålarna, när de gå in i
objektivet. För att mäta densamma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:43:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1920/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free