Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bländaren upphäver och
korrigerar den sfäriska och
kromatiska avböjningen.
Fältdjupet ökas i samma mån
bländaren göres mindre och
’lika så fokaldjupet, medan
däremot hyperfokaldistansen
minskas. När bländare
användes förråar obj ektivet
bättre täcka plåten, ty avböj
-ningarna som härstamma från
marginalstrålarna äro orsak
till att bilden blir otydlig i
kanterna.
För bländarnas numrering
använder man de tal, som uppsattes av
Fotografiska kongressen år 1900.
Siffrorna, som äro ingraverade på
objektiv med irisbländare, angiva den
relativa öppningen och äro ordnade så,
att när man går från en öppning til]
den följande måste exponeringstiden
fördubblas, medan den bör minskas
till hälften, när man går från en
öppning till den föregående. Man har
sålunda serien f:l — 1,4 —2 — 2,8 —
4 — 5, 6 — 8 — 11, 3 — 16 — 22, 6 —
32 — 45 — 64 — 90.
De först använda objektiven voro
helt naturligt enkla. De övergåvos
därefter en lång tid, men ha nu åter
fått stor användning tack vare gjorda
förbättringar. Dallmeyer använde tre
glas i stället för två och fick
därigenom bort alla felaktigheter hos det
enkla objektivet samt gav det helt
nya egenskaper. Han har sålunda
korrigerat samtliga avvikelser, ökat
fältet, minskat krökningarna och ökat
öppningen och följaktligen
ljusstyrkan helt enkelt genom att satta
bländaren tillräckligt nära det optiska
systemet.
De enligt denna princip
konstruerade typerna äro enkelt
vidvinkel-objekiiv och vidvinkelobjektiv jör
landskap.
Senare uppfann Dallmeyer en ny
objektivtyp som är till stor nytta.
Den består av två optiska system
med bländaren framtill. För att
åstadkomma det bästa möjliga
objektivet bör man sammanställa två
lika optiska system symmetriskt till
varandra och placera bländaren i
symmetriplanet. De två mest
karaktäristiska typerna för symmetriska
ob-jektiv äro Dallmeyers rapidrektilinear
och Steinheils aplanat.
För att få stor fältvinkel med de
symmetriska objektiven ställer man
linserna nära tillsammans eller ökar
deras krökning, vilket dock medför
den olägenheten att också den
sfäriska avvikningen ökas. Man måste
då minska öppningen, vilket medför
en ansenlig nedsättning i ljusstyrkan.
I en del objektiv använder man
två icke symmetriskt kombinerade
linser som äro akromatiska. Krökningen
blir visserligen icke fullständigt
upphävd, men förminskas betydligt
genom att man placerar de båda
linserna i motsatt riktning på ömse
sidor om bländaren. Till följd av de
sex olika krökningsradierna uppnår
man aplanatism efter axeln och
fo-kalytan. På detta sätt är Dallmeyers
rektilinear inrättad. Den tar upp ett
ansenligt fält med relativt stor
öppning.
Konstruktörerna rekommendera
stundom ett visst antal objektiv med
tre eller fyra linser, som med relativt
stor öppning ge en tillräckligt
korrigerad plan bild. Ehuru fokalytan
vid de enkla objektiven med tre glas
är mindre plan än hos de föregående
med mindre god korrektion för
astig-matien äro dessa instrument dock
högt uppskattade.
Den grupp som innefattar sam-
HALVGENOMSKÄRNING AV ETT TELEOBJEKTIV
Delta slags objektiv användes särskilt för stora porträtt,
avlägsna landskap och arkitekturdetaljer. Det består av ett vanligt
fotografiskt objektiv och en divergerande lins monterad i en
teleskoptub, vars längd kan varieras efter behag, så att
objektivet får den önskade brännvidden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
