Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄXTERNAS FÖRlNDRINGJÉt
37a
las kraftigare, särskilt det gröna i bladen.
Klorofyllet i den levande växten binder
de nyttiga strålarna, sönderdelar
kolsyran i luften, lämnar ifrån sig syret och
assimilerar kolsyran; därav kommer det
sig att den alpina växten har mycket
starkare ämnesomsättning. Eftersom bladen
äro tjockare och grönare och vända sig
mot solen, så att deras yta blir vinkelrät
mot solstrålarna, finner man vid jämförelse
att assimilationen genom klorofyllet är
två till fyra gånger större för samma
bladyta i högländerna mot i lågländerna.
Härav följer som ett av de viktigaste
resultaten av denna ämnesomsättning, att
det upplagras näring i växtens
underjordiska delar. Avfallen vid assimilationen,
det som icke växten upptar, såsom harts
och essenser, bli likaledes ymnigare.
Essenser förekomma också i större mängd
hos bergplantor, vilket bevisas av Genepi,
som ingår i Chartreuse-likörerna, och
vilken är så stark att man icke kan äta den.
Man finner också oVanför
rhododendron-områdena en typ av enbusken, som är
tillplattad mot marken och helt olika
PLANTOR HÄRSTAMMANDE FRAN SAMMA ROT AV
SOLVÄNDA OCH PLANTERADE PÅ SLÄTTLAND (p) OCH I
BERGSTRAKT (M). UTSEENDE EFTER 25 ÅRS FÖRLOPP
BLAD AV KLÖVER JÄMFÖRDA EFTER EN
MÅNADS VEGETATION
Till vänster låglandsklöver; till höger bergsklöver.
Man ser alt denna har mycket ludnare blad och
till formen mera avrundade.
låglandstypen, vilken reser sig som en
kägla. Bären på dessa höglandsarter smaka
mycket starkare.
Färgade kroppar, liknande klorofyllet,
men vanligen icke assimilerande, giya
blommorna deras färger; förändringarna hos
dessa med höjden är ännu mer markerad
än bladens färg. På en och
samma art äro färgerna rikare i
högländerna, vilket bevisar att
bergväxternas färg i första hand
beror på ljuset.
Slutligen medför den torra luften
vissa egenheter, såsom att det
utvecklas hår på bladen. Håren
skydda höglands växterna mot
temperaturväxlingarna och luftens
torrhet.
Som vi sade här ovan sker
anpassningen för olika arter mer
eller mindre hastigt, mycket
hastigt för jordärtskockan och
potatisen, något långsammare för
solvändan och ännu långsammare
för prästkragen (Chrysanthemum
leucanihemum) och brunörten.
Men efter trettio år är det
omöjligt att skilja vilken art det vara
må beträffande form, blommor
och struktur från plantor av
samma art som äro infödingar
på platsen. Olikheten hos plantor
som anpassats efter det alpina
klimatet kan sammanfattas i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
