Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOCKSPELEN OCH DERAS MEKANISM
27
göra klockan kortare; är den för hög
måste man öka dess diameter. Båda
delarna ske i svarv. Man kan på detta
sätt utan större besvär bearbeta en
klocka om 500 kilo på en vanlig
mekanisk svarv, men saken blir svår när man
har att göra med klockor som väga flera
tusen kilo. Bilden här nedan visar en
klocka på 2.000 kilo, insatt i en
horisontal svarv hos Société de Construction de
Vevey för bearbetning av Herr A.
Thy-baud, som sedan länge i Schweiz utövat
det ganska enastående yrket som
klock-? stammare.. Detta arbete är utan tvivel
ett rekord. Vid Taylors gjuteri i
Lough-borough (England) har man löst
stämningsproblemet genom att använda en
vertikalsvarv, vars skiva roterar
horisontellt och kan bära vilka klockor som
helst. Det lämpligt anbragta stålet
nöter mot klockan, som därvid ger ifrån
sig ett ljud; ljudet jämföres med den
ton man vill erhålla och som man tar
från en stämgaffel. Så snart de båda
ljuden överensstämma stoppar man
svarven. Resultatet är matematiskt. Alla
rörelser drivas elektriskt, så att
handarbetet blir så obetydligt som möjligt, så-
TIMKLOCKAN I SANKT PETERSKATEDRALEN i GÉNÉVE UNDER
REPARATION I VEVEY-VERKEN
Klockan är här insatt i svarven för att erhålla den önskade renheten i tonen.
väl för stora klockor som för
medelstora och små.
När man skall pröva ett ackord av
klockor placerar man varje klocka i
närheten av en kläpp, som kan röras
utan ansträngning. En expert bedömer
resultaten.
Man får gärna för sig att en klockas
ton skall kunna beräknas, om man
känner klockans dimensioner och vikt. Men
man kan på denna väg icke nå till mer
än en stundom mycket grov
approximation.
Gj utare och klockspelsfabrikanter
uppgiva i sina kataloger de stämda
klockornas ton som en funktion av deras
vikt. För beräkning av vikten finns
det en empirisk formel, uppställd av
klockstämmaren Thybaud, som vi
omnämnde här ovan. Enligt honom får
man en klockas vikt i kilogram genom
att multiplicera kuben på dess
basdiameter med talet 605. Man finner dock att
konstanten 605 växlar betydligt i den
gängse gjuteripraktiken. En del
reducera den till 550. Därför får man icke
heller bli överraskad av att klockor med
samma ton kunna visa en vikt skillnad
på flera hundra
kilo och
diame-* tervariationer på
över 10
centimeter.
De vanliga
klockorna äro av
brons. Bronsen
innehåller 13
delar koppar på 4
delar tenn och är
dyrbar; man har
därför försökt att
ersätta den med
andra mer
ekonomiska legeringar. Man har
också studerat ut
bekvämare
former, som kräva
mindre material
än de vanliga
klockorna.
Hit kan man
räkna stålkloc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
