Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEREOSKOP OCH ANAGLYFER
Intrycket av relief uppkommer, när vi
betrakta materiella föremål i rummet.
Det är detta intryck som gör att vi
kunna uppskatta ett föremåls relativa läge
och dimension.
Reliefintrycket beror dels av skuggors
och dagrars fördelning och dels av ögats
konstruktion. För att våra ögon skola
få. fullt tydliga bilder av föremål som de
iakttaga förändras kristallinsens
krökning allt efter föremålens olika avstånd.
Det är detta som kallas ackomodation.
Vidare konvergera båda ögonaxlarna mot
den punkt man iakttager, och denna
kon-vergeringsvinkel växlar likaledes för
olika avstånd.
Ackomodation och konvergens fordra
en viss ansträngning i ögat, en
ansträngning som vi lätt kunna uppskatta och
genom övning lära oss att av densamma
värdera föremålens relativa avstånd och
storlek.
En omedelbar följd av att vi se med
två ögon är att bilderna av ett och
samma föremål icke bli lika på de båda
ögonens näthinnor. Skillnaden blir så
mycket märkbarare, ju närmare föremålen
äro varandra.
Stereoskopiens problem blir sålunda
detta: Kan man med hjälp av två bilder
av ett och samma föremål, anpassade
efter vardera ögat återställa förnimmelsen
av relief ? Låt oss först visa att
problemet är möjligt.
Antag att man har en punkt A i
rummet (fig. 1), som fixeras av de båda
ögonen Og och Od. Man utbyter
punkten mot dess båda projektioner a och a
bildade på en ruta xx’; genom någon
optisk anordning förmå vi den virtuella
bilden som uppkommer genom korsningen
av linjerna Öga och O da’ att falla i
punkten A. Det är tydligt att ögonens acko-
modation och konvergens blir densamma
som om man betraktade direkt punkten
A i rummet.
Följaktligen sönderfaller
stereoskopi-problemet i två delar: 1 :
framställningen av stereogrammet, d. v. s. de båda
bilderna, som passa för var sitt öga;
2: en anordning för att varje öga blott
skall se sitt perspektiv, samt en apparat
som möjliggör de båda bildernas
sammansmältande i en enda.
Med fotografiens hjälp kunna vi lätt
erhålla stereogrammen. Två objektiv,
placerade sida vid sida på ett avstånd
från varandra lika med ögonens avstånd
samt en kamera för varje objektiv är det
huvudsakliga i fotografiapparaten
För att så mycket som möjligt
efterhärma de naturliga förhållandena vid
ögonens rörelse i deras hålor hava en del
uppfinnare förordat kameror med
vridbara objektiv och en cylindrisk
ljuskänslig yta. Men sådana apparater äro
mycket invecklade och äro egentligen endast
till fördel vid fotografering av små och
nära liggande föremål, ett arbete, som
amatören sällan kommer i tillfälle att
utföra.
De stereoskopiska apparaterna med
parallella optiska axlar äro vanligast i
praktiken. Objektiven äro fixa, och
den ljuskänsliga ytan består av en stel
plåt eller planfilm. Bilden på plåten blir
med nödvändighet olika den som uppstår
på näthinnan, ty det är omöjligt att
kunna upptaga denna i ett plan. Men vad vi
önska erhålla med fotografien är icke
bilder exakt lika med dem som uppstå på
våra näthinnor, utan bilder som,
placerade framför våra ögon på ett visst
avstånd, giva samma intryck som vid
direkt seende. Och när dessa plana
bilder betraktas i stereoskopet giva de sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
