Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEREOSKOP OCH ANAGLYFER
23
böra monteras sida vid sida, så att de
homologa punkternas avstånd i bakersta
planet blir mellan 65 och 72 millimeter,
medelvärdet på ögonens avstånd. Ett
större avstånd skulle göra det svårt eller
omöjligt att få punkter i de främsta
planen att sammanfalla i stereoskopet.
Bil-dens bredd är för övrigt begränsad
endast för sådana bilder som skola
iakttagas i lins- eller prismastereoskop, vilka
för närvarande äro nästan uteslutande i
bruk. Vi skola längre fram se att det
finns spegelstereoskop för iakttagelse av
mycket stora stereoskopbilder.
Hyperstereoskopi. — Stereoskopien
har sålunda till uppgift att återställa
perspektivet såsom vi iakttaga det vid vårt
binokulara seende. Perspektivet blir
naturligtvis så mycket mer markerat ju
starkare relief förnimmelsen varit vid
direkt seende, d. v. s. ju större det relativa
avståndet varit mellan planen i den
fotograferade bilden. För att erhålla en god
stereoskopisk bild bör fotografen alltid
söka åstadkomma stort relativt avstånd
mellan planen, och han bör icke tveka att
artificiellt skapa ett första plan, som
kraftigt frigör sig från det avlägsnare
huvudföremålet, vilket är en lätt sak.
Det förekommer emellertid fall, då ett
främre naturligt plan, som är tillräckligt
avlägset från huvudföremålet och
lösgjort från detta, fortfarande ligger långt
från kameran. En sådan bild kommer
att visa föga markerad relief, därför att
de båda bilderna endast obetydligt skilja
sig åt. Man kan genom ett enkelt
resonnemang visa, att man måste öka
avståndet mellan de båda objektiven för att
få fram bättre relief.
Man använder icke längre hopkopplade
kameror, utan en enda vanlig kamera,
med vilken man tar två exponeringar
efter varandra med lämplig förflyttning av
apparaten. Detta förfaringssätt kallas
hyperstereoskopi. Naturligtvis kan man
icke tänka sig att på det sättet erhålla en
verklig relief, där våra ögon själva icke
se någon relief. Men många
panoramabilder och sjövyer utan första plan
kunna därigenom i stereoskopet betydligt
vinna i behag.
H’
(B)
D /
H
1
■^
(C)
’/........
-*—
H(D)
G\ i
i /
D
FIG. 3. — BILDERNAS OMKASTNING
Viguren A återger perspektiven av en kub
sedd med det högra och vänstra ögat (D,
högra ögat; G, vänstra ögat). Figuren B visar
dessa samma perspektiv sedda på den
niatt-slipade glasskivan i en stereoskopapparat.
Båda bilderna äro omvända, d. v. s. de övre
partierna äro nedtill, och samtidigt omkastade,
d. v. s. de högra partierna befinna sig till
vänster och tvärt om. Dessa båda för ändring
afkomma tillsynes på vardera bilden för sig.
Figuren C visar en kopia åstadkommen genom
direkt kontakt med det föregående negativet.
Här visa sig de motsvarande verkningarna men
pä båda bilderna tillsammans^ vilket gör att
den högra kommer till vänster och tvärt om.
För att återställa de båda bilderna i deras
riktiga läge måste man kasta om dem (figur D).
Det svåraste i hyperstereoskopien är
att bestämma basen, d. v. s. det avstånd,
på vilket man skall placera objektiven
för att taga de båda bilderna. Ju större
detta avstånd är, dess mera markerad
blir reliefen, men erfarenheten har visat
att det icke kan överskrida en viss gräns,
utanför vilken man icke längre kan få
homologa punkter i första planet och i
sista planet att samtidigt sammansmälta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
