- Project Runeberg -  Vetenskapen och livet / Årgång VII: 1922 /
30

(1918-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

VETENSKAPEN OCH LIVET

Man har också använt vanliga
positiva stereoskopbilder försedda med
var sitt färgat glas. De båda bilderna
placeras sida vid sida i
projektionslampan och med hjälp av totalreflekterande
prismer bringas de att falla på varandra.
Åskådaren som iakttar exempelvis det
högra perspektivet, som har ett rott glas,
genom det röda glaset i glasögonen ser
bilden svart på röd botten. Vänstrs
ögat däremot som har ett grönt glas ser
allt i svart, ty rött på grönt ger svart,
som utsläcker bilden. Med denna
anordning får man dock gråa och ganska
svaga bilder.

Det bör anmärkas att avståndet
mellan observatorn och skärmen är ganska
stort och att ackomodationen och
konvergensen hos ögat därför måste bli ytterligt
liten. Man kommer därför på detta sätt
mycket närmare betingelserna för direkt
seende än genom att iakttaga anaglyfer
på papperet. Vi skola avsluta denna
studie med ett par exempel på
anagly-fens användning på föremål av små
dimensioner iakttagna på ett avstånd, som
ligger nära gränsen för tydligt seende.

Det första har speciell tillämpning på
återgivande av geometriska figurer i
rummet. Det gäller där naturligtvis icke
fotografier, utan den geometriska
ana-glyfen erhålles direkt genom enkel
konstruktion enligt den vanliga beskrivande
geometrien.

Låt oss betrakta figur 9. Vi taga en
punkt A, vilken som helst, i rummet;

0 g är vänstra ögat, Od det högra; drag
upp strålarna Og A och Od A och sök
deras skärning med en tavla T, var som
helst, till exempel i av ar. Tag nu bort
A ur rummet, färga punkten av grön och
punkten ar röd och betrakta bilden med
tvåfärgade glasögon. Då vart och ett av
pgonen endast ser sitt perspektiv
komma de båda strålarna att skära varandra

1 rummet i en punkt A och giva sålunda
en virtuell bild av denna punkt på samma
plats som den förut intog i rummet.

För enkelhets skull antaga vi att
räta linjen O g Od är horisontell och att
vi som tavla tagit ett horisontellt eller

vertikalt plan parallellt med O g Od (fig.
11 och 12). Man projicierar först en
bild av den solida kroppen och
projicierar var och en av dess punkter på
punkterna Og och Od enligt en vanlig
geometrisk operation. Man kan förenkla
operationerna genom att taga i
betraktande att alla parallella räta linjer i
rummet träffas i en och samma
projektionspunkt, och denna punkt ligger oändligt
långt borta för de räta linjer som äro
parallella med tavlans plan. När man
erhållit de båda perspektiven ritar man
upp dem i klart grönt och rött och
utplånar fullständigt linjerna i den
ursprungliga planritningen.

Det finns många flera sätt för att
konstruera anaglyfer; en del grundas på
beräkningar, andra utgå från
projektionsgeometrien,

Man förstår utan vidare, att om
observatorn placerar ögonen där
punkterna Og och Od voro belägna på
planritningen, så kommer kroppen att synas i
rummet med sin verkliga relief; detta är
en följd av anaglyfens konstruktion.
Man ser framför sig en kropp
fullkomligt lik den man kunde konstruera av
järntråd, om något sådant är möjligt, ty
ögonens ackomodations- och
konvergensansträngning blir i båda fallen
fullkomligt densamma.

En annan likaledes intressant
användning av anaglyferna är för
stereoskopiska röntgenbilder. Undersökningen av
en vanlig röntgenplåt bjuder på stora och
stundom oöverkomliga svårigheter. Där
finnas inga olika plan, inga halvtoner,
inga lineära perspektiv såsom i en vanlig
fotografi, absolut ingenting som kan visa
ett bens eller ett kärls relativa plats i
förhållande till ett annat om man
bortser från kirurgens kännedom därom.

För att erhålla en stereoskopisk
röntgenbild gör man två upptagningar efter
varandra. Efter första upptagningen
byter man plåten utan att förändra
föremålets läge. Man flyttar så
röntgenröret åt höger eller vänster 5 a 6,5
centimeter ungefär, och man kan taga den
andra bilden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vetlivet/1922/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free