Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
VETENSKAPEN OCH LIVET
EN ÖSTRA I DESS SKAL
a, munnen; b, magen; c, gälarna omgivna av manteln
d, analöppningen; e, muskel som sluter skalet.
form och smak helt olika samma arts
egenskaper på en annan plats.
Om man undersöker en öppnad östra
finner man att den är omgiven av ett
tunt hölje, som så länge djuret är i livet
sträcker sig ända till skalets kanter, men
drar sig tillbaka, när man för in kniven
mellan skalen för att skilja dem åt.
Detta är manteln, som alstrar skalet och
konstant avsätter nya lager på dess inre yta.
Under mantelvecken ser man gälarna,
andningsorganen, som dessutom även
hava en annan viktig uppgift att fylla. De
se ut som fyra tunna lameller, vilka
ligga mellan manteln och kroppen.
Membranerna som bilda gälbladen
förefalla för blotta ögat som bestående av
mycket fina trådar (skägget). Gälarna
äro besatta med fina cilier eller
flimmerhår, som röra sig mycket hastigt och
sätta igång en vattenström, som går ut
genom djurets bakre del. Det
strömmande vattnet tillför icke blott syret som är
nödvändigt för blodet, utan är det enda
medlet ostran har för att skaffa
sig föda.
Munnen är belägen i närheten
av skalleden (man kan icke säga
huvudet, ty det finns intet
utpräglat huvud) och omkring
densamma finns fyra lameller,
två på vardera sidan, som kallas
munflikar. Även dessa äro
besatta med vibrerande cilier,
vilkas rörelser bidraga till att
föra näringspartiklar till munnen.
Ostrans huvudnäring består av
små alger (diatomeae), som leva
på botten.
På något avstånd från
munnen ligger magen, omgiven av
en brunaktig massa, som är
matsmältningskörteln, levern, varpå
kommer den vridna tarmen,
vars mynning, rectum, man kan
iakttaga utan dissektion; denna
senare är belägen i närheten av
skalslutmuskelns ryggparti.
Man kan säga att ostran
filtrerar vattnet, som tränger in
mellan skalen och kvarhåller de
närande beståndsdelarna för att
assimilera dem. Därav följer att ju
större filtrerings förmågan är, desto mer
näringsmedel kommer djuret att upptaga
och desto hastigare växer det.
Ostran har också en urinapparat och
ett nervsystem; dessa äro dock av
mindre intresse än fortplantningsorganen,
som äro mycket egendomliga.
Den vanliga ostran är hermafrodit.
Man trodde länge att den befruktade sig
själv; men det behöves två individer
för att det skall bli avkomma. Det har
bevisats att en östra kan vara både hane
och hona under loppet av samma år.
Redan första året kan ostran alstra ett
mycket stort antal larver, omkring
100.000; följande år är dess
fruktsamhet ungefär två och en halv gånger
större; den alstrar då 250.000 ’é,ggf och vid
tre år kan den utsläppa 700.000 å
800.000 ’ågg. Äldre individer hava icke
studerats ur denna synpunkt, men det är
troligt att de lämna minst en million s.gg.
Under lektiden, som vanligen inträffar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
