Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
VETENSKAPEN OCH LIVET
LOCKET PÄ SANDCENTRIFUGEN
gen, och vi skola återkomma därtill.
Formmaskinen ställer sig förövrigt icke
ekonomisk annat än när man har att
gjuta ett stort antal likadana bitar.
En god beredning av formsanden är
särdeles viktig framför allt vid
maskinformning; av flera olika anledningar är
det icke möjligt att vid sådan formning
anbringa hål för gasernas utströmning
och icke heller att polera och reparera
formen.
En väl preparerad sand skall släppa ut
gaserna av sig själv och utan motstånd,
medan den samtidigt skall bilda en
kompakt, sluten och solid form.
Gjutsanden innehåller 84 till 95 delar
kisel och 5 till 16 delar aluminium med
spår eller mycket små mängder av
magnesia, kalk, kalium och diverse
metalloxider, särskilt järnoxid. Den bör vara
tillräckligt eldfast och icke innehålla för
mycket kalk.
Det sista kan prövas genom att man
släpper ned sanden i saltsyra, varvid den
icke får bubbla.
Den basta sanden är svagt fet med
kantiga korn och skall innehålla så
mycket mera kisel ju tjockare bitar som skall
formas. Den skall också vara
tillräckligt bindande för att motstå torkningen
och gjutningen. De/t är aluminium som
ger bindnings förmågan, och därför är
det nödvändigt att avväga
aluminiummängden mycket noggrant.
Sand som av naturen innehåller till-
räckliga mängder av det ena eller aldra
ämnet beroende på det bruk man vill
göra av densamma, kan användas utan
tillsats av annan sand eller lera. Men
sådan sand är icke särdeles vanlig. Som
mycket god gjutsand kan man nämmi
råsanden från Haute-Marne, Meuse,
den röda sanden från Anjou och
Bretagne, samt gula sanden från
Vogeserna. Av svenska formsandsorter må
nämnas Svedalasanden, som genom
inblandad lera har stor hållfasthet och
stor genomsläpplighet. I Siverge
användes också mycket den löda engelska
Nottinghamsanden.
Den bästa finsanden kommer från
Fontenay aux Roses i närheten av
Paris. Den användes till
bronsgjutning och juvelerararbeten. Dess
kvalité är sådan att den exporteras både till
England och Amerika. Den innehåller
91,5 kisel, 5,5 aluminium, 2,5 järnoxid
och 0,5 kalk.
Ett gjuteri måste ha fleia olika sorters
sand: en mycket fet och
motståndskraftig sand för formar som skola torkas
samt för att blanda upp gammal sand,
en hård sand för medelstora bitar, en
CENTRIFUGEN MED AVTAGET LOCK
På skivan ser nian de tre koncentriska raderna
av stift, mot vilka sanden pulvriseras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
