Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
VETENSKAPEN OCH LIVET
FIG. 17.
MARS OBSERVERAD AV ANTONIADI DEN 6
OKTOBER 1909.
kartorna av Schiaparelli och av
Antonia-di (fig. 11 och 12). Den förre
arbetade med ett svagt, den senare med ett
kraftigt teleskop.
Vi se härav att så vitt solsystemet
beträffar, ha ej Swedenborgs och Kants
vackra drömmar besannats. Endast
Venus synes ägnad att i framtiden, då
solens strålning mattats, bli hemvist för ett
högre liv, särskilt för intelligenta
varelser, medan nu sannolikt ett ymnigt
vimmel av mycket lågt stående djur och
växter där torde frodas. Samtidigt
kommer livet på jorden att underkastas
allt hårdare villkor och slutligen att
kraftigt reduceras, så att det kommer att allt
mer likna det som nu härskar på den
nedisade Mars.
Man kan då såsom Giordano Bruno
söka livet på planeter söm kretsa kring
andra solar långt bort i rymden. Där-
emot har gjorts den
invändningen, att
andra solsystem ofta fått
en helt annan
utveckling än vårt, i det
att de utbildat sig till
dubbelstjärnor,
stundom till grupper av tre
eller fyra stora
stjärnor, medan vårt
solsystem har en enda
centralkropp omkretsad av
i jämförelse med denna
mycket små planeter.
Dubbelstjärnorna,
säger man ofta, ha
troligen inga omkretsande
planeter och de utgöra
sannolikt den större
delen av för oss synliga
himlakroppar. Det
finnes emellertid intet
hinder för att
dubbelstjärnorna omgivas av
planetsystem, särskilt så
vitt det gäller deras
större komponenter. På
dessa planeter, antingen de nu vandra
kring en enstaka stjärna eller kring ena
komponenten i en dubbelstjärna bör liv
förekomma, mycket snart efter det att de
nått de fysiska betingelserna för
bärande av liv såsom Du Prel säger. Troligen
är detta liksom i vårt planetsystem fallet
endast med medeltalet bland planeterna.
Man får därvid ej glömma, att den tid,
högst 500.000 år under vilken människor
vistats på vår jord, är försvinnande kort,
ej en tvåtusendedel av den tid, som
förlupit sedan livet tagit inträde på vår
planet. Av detta att döma, torde antalet
himlakroppar med förnuftiga
innebyggare utgöra en mycket liten bråkdel,
kanske en tiotusendedel av alla planeter i
världsrymden. Men då dessa sannolikt
äro oändligt många, finnes all anledning
att antaga att människorna här och var
ha tänkande medbröder på himlakloten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
