Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
VETENSKAPEN OCH LIVET
perimentellt funna. Vanligt bly har
atomvikten 207,2 och skiljer sig alltså
från alla tre.
Dessa fakta låta sig emellertid
omöjligt förenas med de principer,,
som ledde till uppställande av
periodiska systemet. Elementens
atomvikt är icke en entydig funktion av
deras kemiska egenskaper. Och
dessutom, var skola dessa massor av
radioaktiva element placeras i det
redan överfulla periodiska systemet?
Den sista frågan löstes först.
Fajans och Soddy lyckades 1913 infoga
de radioaktiva elementen i systemet.
Härvid måste de emellertid göra våld
på dess ordnande grundprincip,
nämligen att elementen följa på varandra
efter stigande atomvikt. De måste
sätta flera element med olika
atom-vikt men’ samma kemiska egenskaper
(isotoper; en grupp sådana utgöres
av bl. a. ovan omtalade blyarter) på
en och samma plats, och måste
vidare hänvisa element med samma
atomvikt men olika kemiska egenskaper
(isobarer, t. ex. ovan omtalade uran
Xi och uran X2) till olika grupper.
Vid en alfastrålning får det nya
lättare elementet sin plats två steg till
vänster om det gamla (Soddy). Vid
en betatransformation förflyttas
elementet däremot ett steg åt höger,
trots att dess atomvikt ej förändrats ;
(Fajans).
Bevis för atomernas -existens.
Ett direkt bevis lämnas av
Rutherfords ytterst viktiga upptäckt, att
alfapartiklarna äro positivt laddade
heliumatomer. Om de från ett
radioaktivt preparat utslungade
alfapartiklarna hejdas och avladdas genom stöt
mot en vägg, bilda de vanlig
heliumgas. Rutherford lyckades direkt
räkna det antal alfapartiklar, som
fordras fö£ att bilda en kubikcentimeter
helium. Man har t. o. m. genom vissa
konstgrepp kunnat fotografera
enskilda molékylers banor.
Andra bevis har man erhållit vid
studiet i av de "kolloidala
lösningarna", bestående av vätskor eller
gaser i vilka uppslammats eller som
man säger suspenderats ytterst smä
partiklar. Sådana partiklar befinna
sig i ;mer eller mindre (beroende av
deras storlek) livlig oregelbunden rö
relse. Teorien för denna s. k.
Brownska rörelse, liksom för de fenomen,
som stå i samband med denna, t. ex.
diffusion och täthetsfördelning,
utvecklades av Einstein (1905 —.1908)
och polacken v. Smoluchowski.
Enligt denna teori är rörelsen en bild
i stor skala av molekylernas egen
värmerörelse och förorsakas av
molekylernas stötar mot partiklarna.
Vid den experimentella prövningen
av teorien, för vilken vi i huvudsak
ha att tacka fransmannen Perrin och
svensken Svedberg, blev den pä eti
glänsande sätt bekräftad. Man fann
att partiklarna i ;allt följa samma
lagar, som man förut antagit gälla för
molekylerna.
Bohrs teori.
Man hade alltså så småningom fått
ganska ingående kännedom om
atomernas egenskaper. Men många av
dessa egenskaper, t. ex. de som
togo sig uttryck i de radioaktiva
processerna och i materiens
temperaturstrålning, kunde icke förklaras genom
att betrakta atomerna som odelbara
enheter. Tiden var mogen för en
teori om atomernas inre byggnad.
Redan tidigare hade dylika teorin
er uppställts av lord Kelvin, J. J.
Thomson och Rutherford, men det
var dansken Bohr förbehållet att
utforma en allmän och detaljerad teori
för atomernas struktur.
I det jag ännu en gång hänvisar till
prof. Thirrings uppsats, vill jag här
endast i korthet rekapitulera
huvuddragen av Bohrs atomteori.
Bohr tänker sig atomerna
uppbygg-av en positivt laddad kärna, vilken
uppfångat ett antal elektroner, som
i cirkulära eller eliipsöidiska banor
kretsa kring den förra.
Elektronernas antal är i den neutrala atomen
lika med kärnans laddning, vilken
senare ("atömnuniret") ensam
bestämmer elementets plats i periodiska
systemet och dess kemiska egenskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
