Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MILLIKANS FÖRSÖKSAPPARAT FÖR MÄTNING
AV DEN FOTQELEKTRISKA EFFEKTEN.
Det vid O inträngande ljuset förorsakar att elektroner
utslungas från Na. Om dessa nå fram till trådnät cylindern
G, får man ett utslag i det vid B inkopplade elektroskopet.
gränser funnit samma värden. För
bortåt tio år sedan lyckades
emellertid J. J. Tomson att genom analys’av
s.k. kaaalstrålar påvisa att ett
element, ädelgasen neon, icke var
enkelt utan bestod av två sorters atomer.
Om en elektrisk ström ledes genom
förtunnad neongas, uppträder en
strålning av positivt laddade
neonatomer i riktning mot katoden. Om en
kanal borras genom denna, ger den
genomsläppta "kanalstrålen" upphov
till en fläck på en fotografisk plåt.
Om kanalstrålen utsättes för
inverkan av ett magnetiskt och ett
elektriskt fält (vinkelräta mot varandra)
avböjes den och ljusfläcken flyttas.
Ur förskjutningens storlek kan man
beräkna kanalstrålepartiklarnas
massa. De av Thomson erhållna fotogra
fierna visa nu, att neon består av
två sorters atomer med atomvikterna
20 och 22. Den förut
funna atom vikten 20,2 var
alltså ett medeltal; de
verkliga atomvikterna voro
heltaliga. Skulle samma
förhållande visa sig även
vid andra element, och de
verkliga atomvikterna i
enlighet med Prouts
hypotes även där vara hela tal?
Svaret har redan genom
undersökningar av Aston
givits tör många
element, och har blivit
jakande. Hans metod är
principiellt densamma som
Thomsons, men tillåter
större precision. För att
få bilden skarp bör man
göra kanalen fin, men
därigenom blir strålningens
intensitet för liten, om
man ej sörjer för att
partiklar med samma massa
men olika hastighet träffas
i en punkt på plåten. Aston lyckades
detta med den i fig. sid. 327 visade
apparaten.
Einsteins fotoelektriska lag*
Einsteins lag kom till för att
förklara den "fotoelektriska effekten";
en metallyta kan genom bestrålning
bringas att utsända elektroner.
Des-sas hastighet beror uteslutande av
den använda strålningens
svängningstal. Utsändandet av elektroner
börjar först vid ett visst svängningstal
n. och deras energi ökas språngvis
vid svängningstalen 2n, 3n, 4n etc.
Einsteins lag, som uppställdes för
ett kvantitativt ganska ofullständigt
Känt fenomen, erhöll en glänsande
be-Kräftelse vid Millikans mer än tio år
senare utförda undersökningar. En
schematisk bild av Millikans
försöksapparat återgives i ovanstående
figur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
