- Project Runeberg -  Vett och ovett /
187

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hvarför hade hon egentligen fått den der rollen,
Annas moder i ’Vermländingarna’? Vid alla de sällskap,
hon varit förut, hade hon ’gjort’ Anna sjelf, men nu skulle
den lilla modisten, som de fått tag i uti Helsingborg och
som varit med truppen i bara tre månader, ’lösa den
uppgiften’. Min Gud, så löjligt, hon kunde hvarken gå
eller stå som en ’rigtig teatermenniska’, och då hon vid
repetitionerna i vansinnighetsscenen med prosten skred
öfver golfvet, såg det ut som om hon motat ut en kull
kycklingar.

Men — hon var bara 19 år, och direktören hade
sagt: »Om förlåtelse fröken —n, men jag tror, att hon
passar bättre för det partiet.»

Det var en karl, som visste hvad han gjorde, ty
han hade gjort sin uppkomst såsom cirkusclown och
förstod sig godt på när kamparna blefvo gamla och stelbenta.

Ja, det måste vara så; hon var blifven gammal och
fördes så småningom öfver in i ’gumfacket’.

Så här på eftermiddagen, när det inte var spelafton
och inte Kråkvinkels jeunesse dorée gaf supé för aktriserna,
då hon var för sig sjelf och burkarne derborta vid
spegeln lemnades i ro, var hon också sina modiga 38 år.

Annars ’bara 24’, men det der gick visst inte nu längre.

*     *
*



Hon mindes så väl då hon endast var 17 år och
jemte sin mor, den stackars lungsigtiga komministersenkan,
satt på vindskammaren deruppe i Stockholm och gjorde
blommor. O, hvad hon jublade och sjöng, antingen de
kransar, som växte under hennes händer, voro ämnade
åt lifvets eller dödens brudar!

Den lilla kanariefogeln vände ibland beundrande på
sitt lilla gula hufvud, och den gamle registratorn, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free