Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allenast till turturdufvornas utan äfven till kråkornas bon. Han
är lika flitig, antingen hans små skrikande gåfvor famnas
af en flod af ljus och glädje, en verld af hopp och
kärlek, eller de handlöst kastas in i ett kalt och ödsligt rede,
derifrån chariterna längesedan flytt och lemnat åt fauner
eller medusor att maka lustans eller splitets bränder på
den äktenskapliga härden.
Men när Stina höll sitt och Nils Petters första barn
på sitt knä, ilade längtansfullare än någonsin hennes tanke
till det lilla värnlösa, förskjutna väsen, det kärlekens barn,
som aldrig gifvit henne modersnamn. Och i långa, långa
nätter låg hon och stred med sin trånad efter denne
osedde den hopplösa strid, hvars sköld är tålamod och
vapen tårar.
Hon gick till sin fader och bad honom på sina
knän, att han skulle lyfta på den slöja, som skilde henne
från barnet, men han vägrade, och slutligen dog han
med ett nej på sina läppar.
Det är med menniskohjertat inför smärtan som med
glaset inför värmen; båda kunna brista, om de för hastigt
utsättas för sorgen och det sjudande vattnet, men båda
tyckas sakna gräns för sin förmåga att uthärda dem, om
de gradvis pröfvas.
Nya år kommo och gingo. Nils Petters hår var ej
fullt så rödt, och vården om barnen hade bundit Stina
vid lifvet. Icke såsom lyckan binder, men ej heller
såsom handklåfvarna. Ungefär såsom tröttheten och
reumatismen binda sina offer.
En afton, sedan alla gått till hvila, knackade det
sakta på rutan. Det var en ung vandrare, som begärde
nattherberge och det fick han. På morgonen fick han
också frukost, sedan husfolket gått ut på ängen och Stina
var blifven ensam hemma. Det var en rödlett yngling
med en kraftig kropp, som han tycktes ha haft på sig
ett tjugotal år. Håret var linfärgadt, händerna valkiga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
