- Project Runeberg -  Vett och ovett /
227

(1887) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

matlusten oklanderlig, ögonen blå och milda, litet dumma
kanske.

När han ätit slut på filbunken, strök han af skeden på
tröjärmen, tittade åt Stina, som sysslade i väggskåpet, och sa’:

»I är min mor.»

— — — — — — — — — — — — — — — —

Efter tio minuter satt Stina med tårade ögon,
armbågarna på bordet och händerna stödda mot kinderna
samt letade i ynglingens drag efter likheter med det barn,
hon i tjugo år sett i sina vakna drömmar.

Fostermodren hade på dödsbädden fått besök af en
prest, som öfvertygat henne om att hon måste mer lyda
Gud än menniskor, dödens närhet hade löst den tunga,
som så länge bundits af fader Magnussons riksbankssedlar,
och sonen hade gått för att en gång i lifvet se sin moder.

Men med denna uppoffring och detta möte var det
också slut med eftergifterna åt känslopjunket.

Der sutto de på hvar sin sida om bordet, mor och
son. De hade intet att säga hvarandra dessa båda, ty
ynglingen hade i tjugo år hvarken känt eller hört talas
om sin moder, och hon, hvad skulle hon väl säga
honom? Inför modershjertats mystér förstummas hvarje skald,
som förmår bedöma begränsningen af sin förmåga, huru
skulle den då kunna tolkas af denna enfaldiga bondqvinna!

Hela denna i tjugo år innestängda flod af kärlek
dämdes upp af några tomma, intetsägande meningar.

»Mor, I fån väl ingen förargelse för min skull? Ja
sa’ ingenting i aftes när eran kar’ var inne.»

»Nej, för all del snälle ... hva ... hva ... heter du?»

»August, det döpte di mej te ätter barnabärskans
kar’, som sto’ fadder.»

»Ä’ du ... ä’ du inte arger på mej, August lelle,
för ja’ inte har tittat om dej nå’t?»

»Nää, nämndemannen, eran far, har ju betalt för
mej, ja’ har haft det godt hele tien.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:44:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vettovett/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free