Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bli den lyckligaste menska på jorden om han finge
mamsell Malena till hustru, fast han är lite blyg för att sjelf
tala om ’et, stackars gosse. Visst skulle det göra oss
ondt att mista mamsell, men vi hålla alla så mycket af
er och se på mamsell Malenas lycka i främsta rummet,
och tar ni honom, komma vi i alla fall inte att alldeles
skiljas åt, för det är inspektor Olsson jag menar. Nå,
är jag inte en rigtig kärleksgud?»
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Inspektor Olsson fick inte mamsell Malena, men det
oväntade frieriet hade plötsligt ryckt slöjan från hennes
ögon, och hon såg nu klart huru det stod till med det
lilla skälfvande hjertat. Ack, den vackre, beskedlige ’höken’
hade sårat lilla ’dufvan’ nära till döds utan att ha en
aning derom.
Och åren gingo och mamsell Malena anstälde en
faslig förödelse bland länsmäns och pastorsadjunkters och
landtmätares och unga patroners allra ädlaste känslor, men
ännu alltjemnt gaf hon grefvinnan anledning att skaka på
hufvudet och klaga för både gamle och unge grefven
öfver, att »en så rar och präktig flicka som Malena skulle
sakna alla ömmare känslor».
Och så kom unge grefve Filips bröllopsdag. Han
hade förälskat och förlofvat sig enligt alla slägtens
traditioner och adelskalenderns fordringar, hans lif flöt fram
lyckligt och lugnt som en klar elf mellan blommande
ängar, och när han nu stod i brudstol vid 27 års ålder,
kunde hans föräldrar sanningsenligt säga, att han icke
orsakat dem ett ögonblicks sorg.
Den sommaren var mamsell Malena blekare och
tystare än någonsin. »Kära barn, du har visst alldeles
försträfvat dig med väfvarna!» sade grefvinnan och
klappade henne på kinden. »Å, det har ingen fara, goda
hennes nåd», menade Malena. Men på grefve Filips
bröllopsdag, då hon var ensam hemma, gick hon till
kyrkogården, der nu båda föräldrarne hvilade, och när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
