Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon kom hem på qvällen hade hon sådana märkvärdiga,
röda ringar under ögonen.
»Kära Malena», sade grefvinnan ett år derefter, »Gud
skall veta att det blir svårt att vara af med dig, men
min sonhustru har blifvit så klen på sista tiden; vill du
resa till henne och hjelpa henne lika ömt och troget som
du biträdt mig?»
Hans hustrus tjenarinna! För första gången reste sig
något som liknade stolthet inom den lilla
komministersdotterns bröst. Det blef så underligt kallt omkring hjertat.
»Ack så gerna, hennes nåd», kom dock svaret lika
mildt som vanligt, om också inte lika snabbt.
Och så blef hon då ’hans hustrus tjenarinna’. Första
dagen efter middagen tog mamsell Malena sitt arbete med
sig in i salongen. Unga grefvinnan blef betydligt
allvarlig. Slutligen reste hon sig, gick fram till sitt ’biträde’,
klappade henne vänligt på axeln och sade med lugn,
blid, isande stämma:
»Snälla mamsell, jag vet ju att det brukades så der
i svärföräldrarnas hus, men grefven och jag önska helst
vara för oss sjelfve.»
Mamsell Malena neg och försvann.
Och åren gingo, och barnen växte upp, och alla höllo
de mycket af mamsell Malena. Hon var outtröttlig med
dem. Hon skötte dem när de voro sjuka, hon klippte
pappershästar åt dem när de voro friska, och hon ledde
i abcboken deras första stapplande steg på vetandets
stråt. Ack, de voro ju hans barn!
Ibland fick hon till jul, på födelse- eller namnsdagar
någon rigtigt vacker present med utanskrift »Från lille
Wille till den snälla mamsell Malena» eller »Till lilla rara
Malena från hennes egen Ellen». Sakta lossade hon dessa
rader från omslaget, och sedan kunde hon sitta i hela
timmar på sitt rum och se på dem och hviska: »den
snälla mamsell Malena», »lilla rara Malena». Ack, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
