Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord till första upplagan (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara subjektivt och blott delvis riktigt; ty mina kunskaper om den verkliga naturen
och mitt förnuft till bedömandet af dess objektiva väsen äro begränsade liksom
alla andra människors. Det enda hvarpå jag här till fullo gör anspråk och
hvad äfven mina mest afgjorda motståndare måste erkänna är, att min
monistiska filosofi från början till slut är ärlig d. v. s. den är det fullständiga uttrycket
för den öfvertygelse, till hvilken jag kommit genom mångårigt ifrigt forskande
i naturen och genom oupphörligt eftertänkande öfver dess företeelsers sanna
orsaker. Detta naturfilosofiska tankearbete omfattar nu en tidsrymd af öfver ett
halft århundrade och jag törs nu, i mitt 66:e lefnadsår väl antaga, att arbetet
är moget efter mänskliga begrepp, och jag är också fullständigt säker om, att
denna »mogna frukt» från kunskapens träd under den korta återstoden af min
tillvaro som ännu beskäres mig, icke skall erfara något mera betydande
fullkommande och inga principiella förändringar.
Alla väsentliga och afgörande åskådningar i min monistiska och genetiska
filosofi har jag redan för 33 år sedan nedlagt i min: Organismernas generella
morfologi», ett vidlyftigt och tungt skrifvet arbete, hvilket funnit endast mycket
få läsare. Det var första försöket att genomföra den nygrundade
utvecklingsläran för den organiska form-vetenskapens hela område. För att åtminstone en
del af de nya tankar, som däri kommit till uttryck, måtte kunna göra sig
gällande, och för att samtidigt intressera en större krets af bildade för vårt
århundrades största framsteg i kunskapen, offentliggjorde jag två år senare (1868) min:
»Naturlig skapelsehistorias. Då detta lättare utrustade verk oaktadt sina stora
brister utkommit i nio stora upplagor och tolf olika öfversättningar, har det
icke så litet bidragit till utbredandet af den monistiska världsåskådningen.
Detsamma gäller väl också om den mindre lästa: »4Anthropogeni», i hvilken jag
(1874) försökte lösa den svåra uppgiften, att göra den mänskliga
utvecklingshistoriens viktigaste fakta tillgängliga och bättre begripliga för en vidsträcktare
krets af bildade; arbetets fjärde omarbetade upplaga utkom 1891. Några
betydande och synnerligen värdefulla framsteg, hvilka på sistone gjorts af denna
antropologins viktigaste del, belyste jag i det föredrag, som ja 1898 höll i
Cambridge på fjärde internationella zoologkongressen: »Om vår nuvarande
kännedom om människans ursprung», (17:de upplag. 1899). Flera särskilda frågor i vår
modärna naturfilosofi, hvilka erbjuda ett särskildt intresse, behandlade jag i mina:
» Samlade populära föredrag från utvecklingslärans område». (1878) De allmännaste
grundsatser i min monistiska filosofi och deras särskilda förhållande till de
härskande trosbekännelserna har jag slutligen i korthet sammanfattat i »En
naturforskares trosbekännelse: Monismen såsom band mellan religion och vetenskap» (1892,
8:de upplag. 1899).
Föreliggande skrift om »världsgåtorna» utgör det vidare utförande,
motiverande och fullständigande af de öfvertygelser, hvilka jag i de ofvan nämnda
skrifterna redan under en människoålder har representerat. Jag ämnar att
därmed afsluta mina studier på den monistiska världsåskådningens område.
Den gamla planen, som jag hyst under många år, att uppställa ett helt:
»system för den monistiska filosofin» på utvecklingslärans grund, kommer icke till
utförande. Mina krafter äro därtill icke längre tillräckliga och många
påminnelser om den nalkande ålderdomen nödvändiggöra en afslutning. Jag är också
helt och hållet ett barn af det 19.:de århundradet och jag vill med dess slut göra
ett streck under min lifsgärning.
Den omätliga utsträckning, som det mänskliga vetandet till följd af
framåtskriden arbetsfördelning uppnått i vårt århundrade låter det redan i vår tid
synas omöjligt, att med likformig grundlighet omfatta alla dess grenar och att
enhetligt framställa deras inre sammanhang. T. o. m. ett geni af första rang,
som likformigt skulle behärska alla vetenskapens områden och i fullt mått
skulle äga den konstnärliga begåfningen att enhetligt kunna framställa dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
