Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Världsgåtornas ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s FÖRSTA KAPITLET.
och när vi jämföra det med den lysande höjd, på hvilken den för närvarande
befinner sig, så måste framsteget inom densamma förefalla hvarje sakkunnig
förvånande stort. Hvarje särskild gren af naturvetenskaperna kan berömma sig
af, att den inom vårt århundrade — och i synnerhet under dess senare hälft
— har gjort både omfattande och djupgående vinningar af största betydelse. I
den mikroskopiska kännedomen om de minsta såväl som i den teleskopiska
utforskningen af de största företeelserna hafva vi nu vunnit oskattbara insikter,
hvilka ännu för hundra år sedan syntes vara omöjliga. De förbättrade metoder,
som numera användas vid mikroskopiska och biologiska undersökningar, hafva
för oss i de encelliga protisternas rike icke blott uppenbarat en »osgnlig lifsvärld»
med en oändlig formrikedom, utan den har också i den oändligt lilla cellen lärt
oss känna den gemensamma »elementarorganism», ur hvars sociala cellförbindelser
— väfnaderna — alla mångcelliga växt- och djurkroppar och sålunda äfven
människans, äro sammansatta. Dessa anatomiska kunskaper äro af största
betydelse. De fullständigas genom det embryologiska beviset, att hvarje högre,
mångcellig organism utvecklas ur en enda enkel cell — den befruktade
äggcellen. Det var först denna betydelsefulla cellteori, som för oss utpekade vägen
till förståelse af lifvets fysikaliska och kemiska samt psykologiska processer,
eller med andra ord, alla de hemlighetsfulla företeelser, till hvilkas förklaring
man förut antog en öfvernaturlig »lifskraft» eller ett »odödligt själsväsende».
Äfven sjukdomens egentliga väsen har genom den därmed förknippade
cellularpatologien blifvit klart och begripligt för läkaren.
Icke mindre väldiga äro det 19:de århundradets upptäckter inom den
oorganiska naturens område. Fysiken har på alla delar af sitt område, inom optiken
och akustiken, i läran om magnetismen, elektriciteten, i mekaniken och
värmeläran gjort de mest förvånansvärda framsteg och hvad som är ändå viktigare,
den har påvisat naturkrafternas enhet i hela universum. Den mekaniska
värmeteorien har visat hur nära nämnda krafter stå i samband med hvarandra och
hur hvar och en af dem under vissa bestämda villkor direkt kan förvandla sig
till den andra. Spektralanalysen har lärt oss, att samma ämnen, som vår jord
och dess lefvande bebyggare äro sammansatta af, utgöra de öfriga planeternas,
solens och de mest aflägsna fixstjärnornas massa. Astrofysiken har på ett
storartadt sätt utvidgat vår världsåskådning, i det den i den oändliga världsrymden
visat oss millioner kretsande världskroppar, som äro större än vår jord och likt
denna stadda i en ständig ombildning, i en evig växling mellan »vardande och
undergång». Kemien har gjort oss bekant med en mängd nya, förut okända
ämnen, hvilka alla bestå af föreningar af några få — omkring sjuttio —
odelbara element och hvilka åtminstone till en del hafva nått den största praktiska
betydelse på alla lifvets områden. Den har visat, att ett af dessa element —
kol — är den underbara kropp, hvilken åstadkommer bildandet af oändligt
mångfaldiga kemiska föreningar och sålunda framställer lifvets kemiska bas.
Men alla kemiens och fysikens framsteg stå i teoretisk betydelse efter kunskapen
om den väldiga lagen, som förenar alla i en enda gemensam brännpunkt —
Substanslagen. — I det denna »kosmologiska grundlag» påvisar den eviga
oförstörbarheten af kraft och stoff, energiens och materians allmänna konstans i
världsaltet, har den blifvit den säkra ledstjärna, som genom världsgåtornas väldiga
labyrint leder vår monistiska filosofi till deras lösning.
Emedan det skall blifva vår uppgift, att i de följande kapitlen vinna en
allmän öfversikt öfver vår naturkunskaps nuvarande ståndpunkt och öfver dess
framsteg i vårt århundrade vilja vi här icke inlåta oss på en granskning af dess
enstaka områden. Blott ett af de största framstegen vilja vi här ännu
framhålla, emedan det är jämbördigt med substanslagen och fullständigar densamma,
nämligen begrundandet af utvecklingsläran. Några enstaka forskare hafva
visserligen förut under årtusenden talat om tingens »utveckling»; men att detta begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
