Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Själens väsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYLOGENETISK PSYKOLOGI. 53
Darwin för 40 år sedan tillämpade utvecklingsläran på densamma. Sjunde
kapitlet af hans epokgörande verk, »Arternas uppkomst», (1859) har ägnats åt
instinkten; det innehåller det värdefulla beviset, att djurets instinkter liksom alla
andra lifsverksamheter, äro underkastade den historiska utvecklingens allmänna
lag. De enstaka djurarternas speciella instinkter ombildas genom anpassning,
och dessa »förvärfvade förändringar» öfvertöras genom ärjtlighet på deras
efterkommande; vid deras bevarande och utbilning spelar det naturliga urvalet genom
»kampen för tillvaron» lika mycket en uppdragande roll, som hos
transformationen af hvarje annan psykologisk verksamhet. Darwin har senare i flera verk
ytterligare utfört denna fundamentala åsikt och visat, att samma lagar för
»andlig utveckling» äro verksamma genom hela den organiska världen, hos
människorna liksom hos djuren och hos de senare liksom hos växterna. Den organiska
världens enhet, som förklaras genom deras gemensamma ursprung, gäller sålunda
också för själslifvets hela område från den enklaste, encelliga organismen ända
upp till människan.
För den vidare utvecklingen af Darwins psykologi och dess särskilda
användning på själslifvets alla enskilda områden, hafva vi att tacka en utmärkt engelsk
naturforskare George Romanes. Tyvärr blef han genom sin för tidiga, nyligen
timade död hindrad från, att fullborda det stora verket, som var afsedt att
likformigt, i den monistiska utvecklingslärans ande, uppbygga den jämförande
själskunskapens alla delar. De båda utkomna delarna af detta arbete, höra till
de värdefullaste alstren af hela den samlade psykologiska litteraturen. Ty, trogen
principerna hos vår moderna monistiska naturforskning, har däri för det första
sammanfattats och ordnats alla de viktigaste Jfakta, hvilka sedan årtusenden
genom iakttagelser och experiment empiriskt fastställts på den jämförande
själslärans område; för det andra hafva desamma pröfvats med otjektiv kritik och
ändamålsenligt grupperats och för det tredje framgå därur de Jörnuftsslut öfver
psykologins viktigaste allmänna frågor, hvilka allena äro förenliga med vår
monistiska världsåskådnings grundsatser. Det första bandet af Romanes’ verk
(440 sidor, Leipzig 1885) har titeln: »Den andliga utvecklingen inom djurriket»,
och framställer i naturligt sammanhang hela den långa gradserien af psykisk
utveckling inom djurriket, från de enklaste förnimmelser och instinkter ända till
medvetandets och förnuftets fullkomligaste företeelser hos de högst stående djuren.
Det lämnas däri också många meddelanden ur efterlämnade manuskript af Darwin
»öfver instinkten» och samtidigt äfven en »fullständig samling af allt, hvad
densamme på psykologins område har skrifvit.» Den andra och viktigaste delen
af Romanes’ verk behandlar »den andliga utvecklingen hos människan och den
mänskliga begåfningens ursprung» (430 sidor Leipzig 1895). Den skarpsinnige
psykologen lämnar däri det öfvertygande beviset, »att den psykologiska skrankan
mellan djur och månniska öfvervunnits»1!). Människans begreppsenliga tänkande
och abstraktionsförmåga har så småningom utvecklat sig ur tänkandets och
föreställningens icke begreppsenliga lägre grader hos de närmast besläktade lägre
djuren. Människans högsta andliga förmögenheter: Jförnuft, språk och medvetande
hafva framgått ur dess lägre föregående grader inom primat-anornas (apor och
halfapor) rad. Människan äger icke någon »andlig förmögenhet» som uteslutande är
egendomlig för henne, hela hennes själslif skiljer sig från de närmast besläktade
däggdjurens endast till graden icke till arten; endast kvantitativt icke kvalitativt.
Den läsare af min bok, som intresserar sig för denna högviktiga själsfråga,
hänvisar jag till Romanes’ grundläggande verk. Jag öfverensstämmer nästan i alla
åsikter och öfvertygelser fullständigt med honom och Darwin; där det finnes
skenbara skiljaktigheter mellan dessa författare och mina tidigare framställningar,
bero de antingen på en ofullkomlig uttrycksform från min sida eller på
obetydliga skiljaktigheter i tillämpningen af grundbegreppen. För öfrigt tillhör det
ju de karaktäristiska kännetecknen på denna »begreppsvetenskap» att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
