Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Själens skala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högre djuren, däremot icke hos växterna, de lägre djuren och protisterna. På
grund häraf anse vi hos dessa senare alla retningsrörelser vara reflexer d. v. s.
öfver hufvud taget alla rörelser, såvida de icke äro spontana och föranledas af
inre orsaker (impulsiva och automatiska rörelser). Annorlunda förhåller det sig
hos de högre djuren, hos hvilka ett centralt nervsystem och fullkomliga
sinnesorgan äro utvecklade. Här har medvetandet så småningom utvecklat sig ur den
psykiska reflexrörelsen, och nu träda de medvetna viljehandlingarna i motsats
till de därjämte ännu bestående reflex-handlingarna. Men vi måste här, liksom
hos insekterna, skilja mellan två väsentligt olika företeelser, de primära och
sekundära reflexerna. Primära reflexer äro sådana, som fyletiskt aldrig varit
medvetna och således bibehållit sin ursprungliga natur (genom arf från de lägre
djur-anorna). Sekundära reflexer däremot äro sådana, som hos förfäderna voro
medvetna viljehandlingar men senare genom vana eller medvetandets
bortfallande blifvit omedvetna. En skarp gräns kan här, liksom öfverallt, icke dragas
mellan medvetna och omedvetna själsfunktioner.
Föreställningarnas skala. Äldre psykologer (t. ex. Herbart) hafva
betraktat »föreställningen» såsom det själsliga grundfenomenet, ur hvilket alla andra
skulle härledas. Den moderna jämförande psykologin erkänner denna åskådning
för så vidt den gäller den omedvetna föreställningen, däremot ser den i den
medvetna föreställningen en sekundär företeelse hos själslifvet, hvilken ännu alldeles
felas hos växterna och de lägre djuren och kommer till en högre utbildning
endast hos de högre djuren. Bland de talrika motsägande definitioner, som
psykologerna gifvit begreppet »föreställning» (dokesis) anse vi den som den mest
ändamålsenliga, som däri ser en inre bild af det yttre objektet, hvilken förmedlas
åt oss genom förnimmelsen (»idé» i viss mening). Vi urskilja i
föreställningsfunktionens uppåtstigande gradföljd de fyra följande hufvudgraderna:
I. Cellular föreställning. På den lägsta graden möter oss föreställningen
såsom en allmän fysiologisk funktion af psykoplasman. Redan hos de enklaste,
encelliga protisterna kunna förnimmelser lämna kvarblifvande spår i psykoplasman
och dessa kunna reproduceras af minnet. Hos mer än fyra tusen radiolaria-arter,
som jag beskrifvit, utmärker sig hvarje särskildt species genom en egen ärftlig
skelett-form. Alstringen af detta specifika, ofta mycket invecklat byggda skelett
genom en särdeles enkelt formad (för det mesta klotformig) cell, kan endast
förklaras därigenom, att vi tillskrifva den alstrande cellen föreställningsförmåga
och i synnerhet reproduktion af den »plastiska distanskänslan», som jag
beskrifvit i min »Radiolariernas psykologi» (1887).
II. Histonal-föreställning. Redan hos de sällskapliga protisternas cönobier
eller cellföreningar, men ännu mer hos växternas och de lägre nervlösa djurens
(spongier, polyper) väfnader, möta vi den omedvetna föreställningens andra grad,
hvilket beror på det gemensamma själslifvet hos talrika nära förbundna celler.
Om retningar, som uppträda endast en enda gång, icke blott utlösa en
öfvergående reflexrörelse hos ett organ (t. ex. ett växtblad, en polyparm) utan
efterlämna ett kvarblifvande intryck, som af organet sedermera spontant kan
reproduceras, så måste vi, för att kunna förklara denna företeelse, antaga en
histonalföreställning, som är bunden vid de associerade väfnadscellernas psykoplasma.
III. Omedveten föreställning hos gangliecellerna. Denna föreställningens
tredje högre grad är den i djurriket oftast förekommande form af denna
själsverksamhet, som ter sig som en föreställningens lokalisation på bestämda
själsceller. I enklaste fall uppträder den därför hos reflexhandlingen först på
utvecklingens sjätte grad, då det trecelliga reflexorganet är utbildadt.
Föreställningens säte är då den mellersta själscellen, som är inskjuten mellan den
sensibla sinnescellen och den motoriska muskelcellen. Med centralnervsystemets
uppstigande utveckling i djurriket och dess tilltagande differensiering och integration
höjer sig också den omedvetna föreställningens utbildning till allt högre grader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
