Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Själens skala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 SJUNDE KAPITLET.
djur, som redan äga ett nervsystem, betraktas som en reproduktion af de
motsvarande omedvetna föreställningar, som äro magasinerade i vissa ganglieceller.
Hos de flesta lägre djuren är väl allt minne omedvetet. Men äfven hos
människor och högre djur, hvilka vi måste tillskrifva medvetande, förekomma det
omedvetna minnets dagliga funktioner ojämförligt oftare och mångfaldigare än
det medvetna minnets. Därom öfvertygas vi lätt genom en fördomsfri pröfning
af tusentals omedvetna handlingar, som vi af vana och utan att tänka därpå
dagligen utföra, då vi tala, skrifva, äta o. s. v.
IV. Det medvetna minnet, hvilket hos människor och de högre djuren
förmedlas genom bestämda hjärnceller, ter sig för den skull endast som en sent
uppkommen »inre spegling», såsom den högsta blomman af samma psykiska
föreställningsreproduktioner, hvilka hos våra lägre djuriska förfäder försiggingo
såsom omedvetna tilldragelser i gangliecellerna.
Föreställningarnas associon. Föreställningarnas sammankedjande, som man
vanligtvis betecknar såsom idéernas association (eller kortare associon),
genomlöper likaledes en lång skala af de lägsta till de högsta graderna. Äfven den
är ursprungligen och öfvervägande omedveten (»instinkt»), endast hos de högre
djurklasserna blir den så småningom medveten (»förnuft»). Denna »idéassocions»
psykiska alster äro ytterst mångfaldiga, men oaktadt detta leder en mycket lång
oafbruten skala af successiv utveckling, från de enklaste omedvetna associoner
hos de lägsta protister, upp till det fullkomligaste medvetna idé sammankedjande
hos kultur-människan. Äfven medvetandets enhet hos den senare förklaras som
dess högsta resultat. (Hume, Condillac). Allt högre själslif blir desto
fullkomligare, ju mer den normala associonen af oändligt talrika föreställningar utsträckas
och ju mera naturligt desamma ordnas genom »det rena förnuftets kritik». I
drömmen, där denna kritik saknas, försiggår associonen af reproducerade
föreställningar ofta i den mest förvirrade form. Men äfven i den diktande fantasins
skapande, som genom mångfaldigt sammankedjande af förhandenvarande
föreställningar alstrar helt nya kroppar af dessa, samt likaså i hallucinationerna
o. s. v. ordnas dessa föreställningar ofta på ett helt och hållet naturvidrigt sätt
och te sig för den skull vid en nyktrare betraktelse såsom fullkomligt oförnuftiga.
Detta gäller i synnerhet om »ftrons öfvernaturliga gestalter», spiritismens och
okkultismens spökandar och den transcendenta dualistiska filosofins fantasibilder;
men just dessa trons och den föregifna uppenbarelsens abnorma asscoioner
uppskattas oftast som människosläktets värdefullaste »andliga ägodelar» (jfr. kap. 16).
Instinkter. Medeltidens föråldrade psykologi, som för visso ännu i våra
dagar äger många anhängare, betraktar människans och djurens själslif såsom
helt och hållet olika företeelser. Den härleder människans själslif från »förnuftet»
och djurets från »instinkten». I enlighet med den traditionella skapelsehistorien
antog man, att hvarje djurart vid dess skapande, af skaparen hade fått en
bestämd, omedveten själskvalitet och att denna »naturdrift» (instinktus) hos
hvarje species (art) vore likaså oföränderlig som deras kroppsliga organisation.
Redan Lamarck (1809) bevisade i sin descendens-teori det ohållbara i detta
misstag, och Darwin (1859) vederlade det fullständigt. Med stöd af sin selektionsteori
bevisade han följande viktiga lärosatser: I. Artinstinkterna äro individuellt
olika och likaväl underkastade förändringen genom anpassning, som
kroppsbildningens morfologiska kännetecken. II. Dessa variationer (till största delen
uppkomna genom vanor) öfverföras genom ärftlighet delvis på de efterkommande
och hopas, samt befästas under generationernas lopp. III. Selektionen (såväl den
artificiella som den naturliga) gör bland dessa själsverksamhetens förändringar
ett urval; den bibehåller de mest ändamålsenliga och aflägsnar de mindre
lämpliga modifikationerna. IV. Den därigenom betingade divergensen hos den
psykiska karaktären leder sålunda under generationsföljden likaväl till nya instinkters
uppkomst som den moaorfologiska karaktärens divergens leder till uppkomst af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
