Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Själens stamhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 NIONDE KAPITLET.
intresset och fordra, att man betraktar den såsom varande af allra största vikt.
Enligt vår fasta öfvertygelse är den nämligen framför allt kallad att gifva oss
lösningen till den stora »världsgåtan» om vår själs väsen och uppkomst.
Den fyletiska psykogenins metoder. De medel och vägar, hvilka skola föra
oss till den Jfylogenetiska psykologins, i framtidens töcken för många ännu knappast
skönjbara moln, skilja sig icke från den andra stamhistoriska forskningens medel
och vägar. Äfven därvidlag är den jämförande anatomin, fysiologin och
ontogenin af högsta värde. Men äfven paleontologin lämnar oss ett antal säkra
stödjepunkter, ty den serieföljd, i hvilken vertebratklassernas förstelnade rester
efter hvarandra uppträda i den organiska jordhistoriens perioder, uppenbarar för
oss delvis och samtidigt med deras fyletiska sammanhang äfven den gradvisa
utbildningen af deras själsverksamhet. Förvisso tvingas vi här, liksom öfverallt
vid fylogenetiska undersökningar, till uppställandet af talrika hypoteser, som utfylla
de empiriska stamurkundernas kännbara luckor; men likväl kasta dessa
stamurkunder ett så klart och betydelsefullt ljus på den historiska utvecklingens
viktigaste gradationer, att vi kunna vinna en tillfredsställande inblick i deras
allmänna förlopp.
Den fyletiska psykogenins hufvudgrader. Människans och de högre djurens
jämförande psykologi tillåter oss, närmast hos de placentala däggdjurens högsta
grupper, hos herredjuren (primates) — att vinna inblick i de viktiga framsteg,
genom hvilka människosjälen framgått ur människoapornas (antropomorfa) psyke.
Düggdjurens och vidare de lägre ryggradsdjurens fylogeni, visar oss primaternas
långa rad af förfäder, som sedan den siluriska tiden utvecklat sig inom denna
stam. Alla dessa vertebrater öfverensstämma i sitt karaktäristiska själsorgans,
märgrörets, struktur och utveckling. Att detta »medullarrör» utvecklat sig ur ett
dorsalt akroganglion eller topphjärna hos ryggradslösa förfäder, lära vi af
maskdjurens eller vermaliernas jämförande anatomi. Gå vi ändå längre tillbaka, lära
vi af den jämförande ontogenin att detta enkla själsorgan har uppstått ur det
yttre groddbladets cellskikt, af platodariernas ektoderm. Hos dessa äldsta
skifdjur, som ännu icke ägde något särskildt nervsystem, verkar den yttre
hudbetäckningen såsom urniversellt sinnes- och själsorgan. Genom den jämförande
groddhistorien slutligen öfvertyga vi oss om, att de enklaste metazoer uppstått
genom gastrulation af blasteader, af ihåliga klot hvilkas vägg bildades af ett enkelt
cellskikt — blastoderm —. Vidare lära vi af densamma och med tillhjälp
af den biogenetiska grundlagen, huru dessa cönobier af protozoen ursprungligen
framgått ur de enklaste encelliga urdjuren.
Genom kritisk tolkning af dessa olika groddbildningar, hvilkas uppkomst
ur hvarandra vi omedelbart kunna följa genom mikroskopisk iakttagelse, erhålla
vi medelst vår biogenetiska grundlag de viktigaste upplysningar om
hufvudgraderna i vårt själslifs stamhistoria. Vi kunna först och främst urskilja åtta dylika
hufvudgrader: 1. Encelliga protozoer med enkel cellsjäl: infusorier; 2. mångcelliga
protozoer med cönobialsjäl: katallakter; 3. äldsta metazoer med epitelialsjäl:
platodarier 4. ryggradslösa anor med enkel topphjärna: vermalia; 5. ryggradsdjur utan
skalle med enkelt märgrör, utan hjärna: akranier; 6. djur med skalle och hjärna
(uppkommen af fem hjärnblåsor) kranioter; 7. däggdjur med öfvervägande
utveckling af stora hjärnans bark: placentalier; 8. högre människoapor och människor
med tankeorgan (principalhjärna): antropomorfer. Bland dessa åtta hufvudgrader
i den mänskliga psykes stamhistoria kunna vidare ett antal underordnade
utvecklingsgrader urskiljas med större eller mindre klarhet. Vid deras
rekonstruktion äro vi naturligtvis hänvisade till den empiriska psykologins bristfälliga
vittnesbörd, såsom den nuvarande faunans jämförande anatomi och fysiologi
gifva oss den vid handen. Enär sjätte gradens djur med skallar, och förvisso äkta
fiskar, redan i det siluriska systemet finnes förstelnade, äro vi tvungna att antaga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
