Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Naturens enhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS ENHFET. 121
hur helt och hållet ohållbar den därmed förknippade teleologiska
världsåskådningen är. På den oorganiska naturens hela område skulle, enligt denna dualism,
endast fysikaliska och kemiska krafter vara verksamma, men i den organiska
naturen därjämte också »vintelligenta krafter» riktkrafter eller dominanter. Endast
på det första området skulle substanslagen ha gällande kraft; på det senare icke.
I hufvudsak är det också här igen frågan om den urgamla motsatsen mellan den
mekaniska och teleologiska världsåskådningen. Innan vi närmare inlåta oss därpå
vilja vi i korthet hänvisa till två andra teorier, hvilka enligt min öfvertygelse
äro mycket värdefulla för afgörandet af dessa viktiga problem, nämligen kolteorin
och läran om uralstringen.
Kolteorin (karbogenteorin). Den fysiologiska kemin har under loppet af de
senaste 40 åren genom otaliga analyser fastställt följande 5 fakta: 1. I de
organiska naturkropparna förekomma inga andra element än i de oorganiska.
2. De elementens föreningar, som äro egendomliga för organismerna och
förorsaka deras »lifsföreteelser», äro sammansatta plasmakroppar ur albuminaternas
eller ägghviteföreningarnas grupp. 3. Själfva det organiska lifvet är en
kemiskfysikalisk process, som beror på dess plasmatiska albuminaters ämnesomsättning.
4. Det element, som ensamt är i stånd att i förening med andra element (syre,
väte, kväfve, svafvel) uppbygga dessa sammansatta ägghvitekroppar, är kolet.
5. Dessa plasmatiska kolföreningar utmärka sig framför de flesta andra kemiska
föreningar genom sin mycket invecklade molekylarstruktur, genom sin
obeständighet och sin uppsvällda aggregationsform. På grund af dessa fem
fundamentala fakta, uppställde jag 1866 följande karbogenteori: »Ensamt de egendomliga
kemiskt-fysikaliska egenskaperna hos kolet — och i synnerhet den tjockflytande
aggregationsformen, och den lätta sönderdelbarheten hos de mest sammansatta
ägghvitartade kolföreningarna — äro de mekaniska orsakerna till de egendomliga
rörelseföreteelser, genom hvilka organismerna skilja sig från de oorganiska
kropparna, och hvilka man i trängre bemärkelse kallar lifvet. (Naturlig
skapelsehistoria 1 upplagan). Ehuru denna skolteori» häftigt angripits af flera biologer,
har likväl hittills ingen kunnat sätta en bättre monistisk teori i dess ställe. I
vår tid, då vi mycket bättre än för 36 år sedan, känna till cellifvets fysiologiska
förhållanden och den lefvande plasmans kemi och fysik, kan karbogenteorin
motiveras mycket grundligare och säkrare än det på den tiden var möjligt.
Archigoni eller uralstring. Uralstringens gamla begrepp (generatio spontanea
eller æquivoca) användas än i dag i mycket olika mening. Just oklarheten hos
detta begrepp och dess motsägande användning på helt olika, gamla och nya,
hypoteser, äro skulden till, att detta viktiga problem intill våra dagar hör till
de mest omstridda och förvirrade frågor i hela naturvetenskapen. Jag
inskränker begreppet uralstring — såsom archigoni eller abiogenesis/ — till den första
uppkomsten af lefvande plasma ur oorganiska kolföreningar, och urskiljer såsom
två hufvudperioder i denna »biogenesis’ begynnelse»: I. Autogonin eller
uppkomsten af enklaste plasmakroppar i en oorganisk alstringsvätska och II. Plasmogonin
eller individualisering af primitivaste organismer ur dessa plasmaföreningar, i
form af monerer. Dessa viktiga men också mycket svåra problem har jag så
grundligt behandlat i 15:de kapitlet af min: »Naturlig skapelsehistoria», att jag
här kan nöja mig med, att endast hänvisa till denna. En mycket utförlig och
strängt vetenskaplig utredning af dessa problem har jag redan 1866 gifvit i min:
»Generella morfologi» (band 1); senare har Naegeli i sin mekaniskt fysiologiska
teori cm härstamningsläran (1884), grundligen behandlat uralstringens hypotes i
alldeles samma anda, och betecknat den såsom ett oumbärligt antagande i den
naturliga utvecklingsteorin. Jag instämmer fullkomligt i hans ord: »Att
förneka uralstringen är att förkunna undret».
Teleologi och mekanik. Såväl uralstringens hypotes som den därmed
förknippade kolteorin äga den största betydelse för afgörandet af den gamla striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
