Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det rena förnuftets trosbekännelse. Efterskrift till "Världsgåtorna"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTERSKRIFT. 187
forskare alls intet behof att meddela andra sin innersta öfvertygelse — hvarom
ingenting kan sägas — och för det andra äro många förträffliga lärda (däraf
fiera af mina närmaste] vänner) af den åsikten, att man bör behålla
vetenskapens värdefullaste resultat för sig själf och icke prisgifva dem åt »allmänheten»,
emedan denna kunde missbruka dem. Detta är emellertid en esoterisk
uppfattning, i hvilken jag icke kan instämma och som redan af Lessing på ett slående
sätt vederlagts. I synnerhet i våra dagar, då naturforskningens ljus belyser alla
mörka vrår och till följd af sin praktiska användbarhet sprider ljus i alla
samhällsklasser, är det enligt min öfvertygelse fullkomligt fåfängt att vilja uppresa
skrankor mot utbredandet af naturfilosofiska kunskaper. — För det tredje
slutligen (och det är det viktigaste!) är det stora flertalet öfvertygade monister af
yttre skäl tvungna att förneka sin verkliga världsåskådning och att handla i
enlighet därmed. I de båda största och inflytelserikastetyska staterna, Preussen och
Bayern, är reaktionen på det högre andliga lifvets område ständigt stadd i
tillväxt; undervisningsministerierna behärskas af den ortodoxa klerus; präster,
hvilka, om de endast i någon mån afvika från de af regeringen bestämda
trosformerna, afsättas; lärare, som vilja införa utvecklingsläran i skolan, beröfvas
sin ställning. — Hvem vill af dessa stackars ärliga män begära, att de offra sin
lefnadsställning åt bekännelsen om sin världsåskådning? Och hvad skulle upp
nås af ett sådant martyrskap? Man kan på det djupaste beklaga detta
samvetstvång, som pålägges många tusen förkunnare af bildning och moral och säkert
är, att detta tvång i många afseenden verkar demoraliserande; men ändra det
kan man tillsvidare icke.
Mycket beklagligt i detta hänseende är också, att den tyske kejsaren
nyligen i sin mycket omtalade handskrifvelse till amiral Hollmann (15:de febr. 1903)
aflagt en trosbekännelse, som icke öfverensstämmer hvarken med hans
upprepade tidigare yttranden eller med vetenskapens höga ståndpunkt i början af
20:de århundradet. Som bekant har Wilhelm II sedan en längre tid med
synnerligt intresse följt de viktiga forskningarne öfver »Bibel och Babel», och med
hänsyn till dessa vederbörligen betonat Jorskningens och lärans frihet på
religionshistoriens område. Ännu för kort tid sedan har han i sitt bekanta tal i Görlitz
yttrat liberala åsikter därom, som uppenbarade full förståelse för den höga
betydelse af den fria utvecklingen inom hvarje gren af vetenskapen. I tvär
motsats till denna ofta uttalade tidsenliga uppfattning aflägger kejsaren nu en
trosbekännelse, hvilken återspeglar de för 1,000 år sedan härskande, numera dock
för länge sedan öfvervunna åskådningarna, i synnerhet med afseende på
»uppenbarelsen».
Min monistiska världsåskådning är helgjuten och förbinder enhetligt och
utan motsägelser de olika hufvudobjekter, som jag i mina »världsgåtors» fyra
delar under begreppen »människa, själ, värld och gud» har uppställt mot
hvarandra. Jag medgifver emellertid gärna det, som framhålles af många
motståndare och som jag själf redan betonat å sidan 5 i mitt förord, nämligen att i
dessa fyra delar »studier af mycket olika värde sammanfogats till ett helt».
Med hänsyn därtill skulle jag här ännu särskildt vilja framhålla följande
förklaringar öfver dessa fyra delars motivering och utförande.
Den första, antropologiska delen bildar den fasta grundvalen och den
gemensamma utgångspunkten för min monistiska filosofis samtliga områden. Inom
denna gren är jag fackman i ordets egentliga bemärkelse och åberopar, att jag
redan 1866 (i 7:de boken af min »Generella morfologi») framställt »antropologin
såsom en del af zoologin». Att människan betraktas såsom organism, att hon är ett
däggdjur och att hon äger alla de kännetecken, som i så påfallande grad skiljer
denna djurklass från alla öfriga klasser, har redan 1735 fastställts af Linné i
hans grundläggande natursystem och sedan dess icke bestridts af någon
naturforskare. Denna sats gäller lika väl för Goethe och Darwin, för Kant och Mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
