Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västgötar i Stockholm under gångna tider. Av K. Wallén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andlig och högre riktning. Det de la Gardieska palatset, för sin pompösa och belastade
byggnadsstil benämt Makalös, knejsade med sina torn och övriga överflödigt tilltagna
ornamenter på den plats där Karl XII:s staty nu är rest. Detta palats torde kanske få
anses som det mest uttrycksfulla vittnesbördet om det storslagna levnadssätt, som
högadeln under storhetstiden tillät sig föra. Efter att genom reduktionen hava indragits till
kronan blev det år 1825 härjat av en eldsvåda, som förstörde det ända till grunden.
Grevarna de la Gardie voro också ägare till slott i huvudstadens omedelbara närhet. Karlberg
och Jakobsdal i Solna hava ingått i den de la Gardieska förmögenheten. De blevo båda
reducerade och disponerades därefter såsom kungliga slott, varvid Jakobsdal undergick
namnförändring och fick efter drottning Ulrika Eleonora den nu så bekanta benämningen
Ullriksdal. Magnus Gabriel de la Gardie, som var förmäld med Maria Eufrosyne, en syster
till Karl X, gick ur tiden 1686 efter att genom reduktionen hava gått miste om sina
samtliga egendomar utom Wenngarn i Uppland och Mariedal. Hans gemål avled år 1687, och
båda makarna vila i det de la Gardieska gravkoret i Varnhems kyrka.
På Källtorps säteri i Örslösa socken, ej långt från Lidköping, residerade ända från
1300-talet tills in på 1700-talet en ätt, som bar det törstlustigt klunkande namnet Kagg
(ursprungligen Kagge). En i svenska historien ryktbar man, Lars Kagg, som med
utmärkelse deltog i det trettioåriga kriget och gjorde vårt land utmärkta tjänster i det med
freden i Roskilde avslutade danska kriget, föddes på Källtorp och erhöll där sin uppfostran.
Den överspänt patriotiske Odhner har i sin svenska historia fällt det yttrandet, att Kagg
var för hären detsamma som Klas Flemming var för flottan. För sina högt värderade
förtjänster blev Kagg upphöjd i friheriiigt stånd och 1653 i grevligt. Att han 1641
inkallades i riksrådet och 1659 utnämndes till riksmarsk och därigenom fick en särskild
inställning till huvudstaden, har gjort honom lämplig att här figurera, även om han icke mig
veterligt såsom andra herremän på denna storslagna tid genom något byggnadsverk bidragit
till stadens yttre utveckling. Kagg, som avled 1661, tillhörde liksom Magnus Gabriel de la
Gardie och Gustaf Otto Stenbock Karl XI:s förmyndarregering.
Sin höga ställning, börd och släktskap med den praktälskande Magnus Gabriel de la
Gardie likmätigt var även nyssnämnde Gustaf Otto Stenbock, herre till Torpa i Kinds
härad, iståndsatt att under denna barockens fåfängliga tid stoltsera med ett stockholmspalats,
beläget till och med på den exclusiva och historiskt mättade Riddarholmen. Han var en
dugande fältherre och bekläddes, ehuru icke sakkunnig, med riksamiralsvärdigheten. I
denna egenskap fick ban en bitter erfarenhet av den mänskliga svagheten att generalisera
och åt en på ett område erfaren och kunnig man anförtro andra uppgifter under den naiva
förhoppningen, att den, som behärskar en sak, också kan klara en annan. Under Karl
XI:s krig med Danmark ålåg det sålunda Stenbock att utrusta och iståndsätta flottan, och
detta kunde han i brist på erfarenhet icke på ett tillfredsställande sätt gå i land med.
Stenbock, som under det trettioåriga och Karl Gustafs polska krig på ett förtjänstfullt sätt skött
sina befälsposter, hade även den oturen att tillhöra Karl XI:s förmyndarregering och att
i likhet med sin svåger Magnus Gabriel bliva offer för Karl XI:s reduktion. Gustaf Otto
Stenbock, som gick hädan 1685, upphöjdes 1651 jämte Lars Kagg med flera i grevligt
stånd. Drottning Kristina var ju liberal icke blott i fråga om kronans gods och gårdar utan
även och med mindre risk ifråga om titlar och äreställen. Gustaf Ottos son Magnus, med
smeknamnet "Måns Bock", torde såsom född i Stockholm egentligen icke höra hit, men
då han tillhör en gammal västgötasläkt och dessutom var riksråd, må han inrangeras så
— 12 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
