Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västgötar i Stockholm under gångna tider. Av K. Wallén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torstenssons relationer undanröjde alla hinder och unge Ekeblad antogs 1649 till
hovjun-kare i hennes Maj:ts hov. Hos en borgare i Stockholm erhöll Ekeblad invid Maria kyrka
bostad för sig och sina två betjänter. Måltider intog han och betjäningen hos bollmästaren,
varmed antagligen menas den person, som stod för mathållningen på Bollhuset, eller det
nöjestempel där förnäma herrar i den tidens Stockholm höllo till. Då färderna till häst
mellan slottet och bostaden blevo besvärliga, flyttade Ekeblad snart till slottet eller
överståthållarens därvid belägna hus. I Stockholm brevväxlade Ekeblad flitigt med sina anhöriga
på Stola och breven till fadern buro alltid överskriften: "Högtärade kära far kär." Det var
på den tiden vanligt att använda brevformulär, men detta gillades icke av Ekeblad, som
ansåg, att det personliga i breven därav neutraliserades. De vanligaste nöjena vid hovet
denna tid voro de s. k. baletterna, med vilka förstods en scenisk föreställning, i vilken
ingick dans och musik. Att här beskriva en hovfest från denna tid är för vidlyftigt. Läsaren
får nöja sig med att få veta, att en sådan fest kunde börja kl. 6 e. m. med middag ena
dagen och sluta den andra kl. 8 f. m. Hela tiden serverades vin. Ett är säkert, Ekeblad var
ingen beundrare av vare sig baletterna eller de också brukliga ringränningarna. Hovet hölls
på denna tid i Stockholm, men även på Svartsjö, Nyköpingshus och Karlberg.
Beskrivning av det gamla slottet Tre Kronor och huru detsamma för hovändamål var fördelat,
framgår av Ekeblads brev. Ekeblad sysslar även något i sina brev med seder och
levnadssätt i den tidens Stockholm. Han anför ett gängse, numera utdött ordspråk: "Kriget gör
tjuvarna och freden för dem till galgen". Det torde väl avse, att efter det trettioåriga
krigets slut, fredens viktigaste uppgift blev att återuppfostra till laglydnad ocli ordning. I
den tidens kultur ingick också duellerna såsom en viktig ingrediens med fastställda regler.
Men liögt uppsatta personer såsom landshövding Stjernskiöld och riksjägmästaren
Oxenstjerna kunde också komma i vanligt slagsmål med varandra. Ekeblad talar också om den
rådande smaken att åse och finna nöje i djurfäktningar, varvid björnar, lejon och vildsvin
uppträdde på arenan. Hur det nu var med människornas vildhet och njutningslystnad på
denna tid så kan såsom en ljus sida framhållas den helgd, som vilade över hemmet och
hemkänslan. Ekeblad utnämndes 1658 till kammarherre hos drottning Hedvig Eleonora.
Efter ingånget äktenskap med den rika Kristina Racjuette Hägerstierna lämnade Ekeblad
hovet och huvudstaden samt drog sig tillbaka till sin fädernegård Stola, där han gick ur
tiden 1696.
Efter denna kulturskildring skola vi lämna storhetstidens pompösa människotyper och
göra bekantskap med en del västgötar, som under den ofta föraktade men dock
mänskligare frihetstiden på ett eller annat sätt blevo fästade vid och fingo sina intressen knutna
till den begynnande roccocotidens icke så tunga och seriösa utan snarare något lättsinniga
Stockholm. Under denna tid utövade krigaryrket icke samma dragningskraft som tillförne.
Krigsväsendet kunde heller icke uppehållas i den omfattning som de många krigen hade
krävt. Många framstående karoliner kommo därför att ägna sig åt civilförvaltningens olika
grenar. Så var förhållandet med dåvarande generalmajoren Sven Lagerberg, som,
återkommen från Bender, varit ledamot i riksens ständers kommission för granskning av
uppliand-lingsdeputationens förvaltning, 1720 utnämndes till president i statskontoret och inkallades
i rikets råd. Då lian emellertid, ehuru icke partiman, sympatiserade med kanslipresidenten
Arvid Horn och i utrikespolitiken stödde honom ocli mösspartiet, blev han vid Horns och
Mössornas fall 1739 entledigad från riksrådsvärdigheten. Lagerberg var född 1672 på
egendomen Kärr i Habo socken, Skaraborgs län, och avled, upphöjd i grevligt stånd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
