Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västgötar i Stockholm under gångna tider. Av K. Wallén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rell, som var en framstående jurist och en i hög grad individuellt anlagd personlighet,
utövade vid sidan av statstjänsten en högt uppskattad journalistisk verksamhet i
huvudstadspressen. Hans broder Johan Peter, född 1791, gjorde i egenskap av publicist och
boktryckare en mycket fruktbar användning av sin i Uppsala 1812 vunna doktorsgrad. Han
redigerade med stor energi och duglighet både Aftonbladet och Dagligt Allehanda med flera
pressorgan. Av sin samtid ansågs han vara en mycket självständig och kunnig om också
fruktad och stundom obillig kritiker. Liksom brodern slutade han sin mångfrestande
livsverksamhet år 1861.
En med förenämnde Sven Lorens Theorell samtida ledamot i lagberedningen var
häradshövdingen i Kinne med flera härads domsaga Johan Gabriel Richert, vilken var född i
Tidavads socken år 1784. Efter universitetsutbildning satt Richert åren 1814—1832 med
korta avbrott i 1811 års lagkommitté. Är 1820 utnämndes han till ständig sekreterare vid
justitiekanslersämbetet med titeln förste expeditionssekreterare. Under sin stockholmstid
trädde Richert i förbindelse med clen liberala riksdagsoppositionen, främst Carl Henrik
Ankarsvärd. Oscar I insatte Richert i lagberedningen, som han tillhörde under åren
1844—1853, ocli där hans juridiska lärdom ooh stora praktiska erfarenhet gjorde sig starkt
gällande. Richert slutade sin levnad år 1864.
Till den ovannämnda riksdagsoppositionen under Karl Johans tid hörde även
riksdagsmannen Anders Danielsson, vilken född 1784 i Gingri socken, Älvsborgs län, från och
med 1809 års riksdag deltog i alla riksmöten intill sin död 1839. Danielsson hade
visserligen sin egentliga utkomst, bland annat såsom direktör vid diskonton i Göteborg, men då
han enligt gällande bestämmelser uppträdde såsom representant i riksdagen för ända
upp till tjugusju härad i Västergötland, måste riksdagsarvodena anses väsentligen hava
bidragit till hans försörjning. Såsom ledare för bondeoppositionen vid flera riksdagar gjorde
han sig starkt gällande genom sin seghet och fyndiga talegåva.
En person, som på sin samtid och även i viss mån på eftervärlden övade inflytande
framför allt såsom universitetslärare, var Samuel Grubbe, vilken född i Seglora socken a-v
Älvsborgs län år 1786 huvudsakligen haft sin verksamhet förlagd till Uppsala. I denna
framställning torde han dock icke böra förbigås, då han dels såsom kommittéledamot och
riksdagsman dels ock i egenskap av statsråd i Karl Johans sista ministär under åren
1840—1844 var verksam och gjorde sig gällande även i huvudstaden. Efter statsrådstiden
bodde Grubbe såsom privatman i Uppsala, sysselsatt med studier och språkbearbetningar
för Svenska akademiens räkning ända till sin död 1853.
Västgötar, som genom monument eller byggnadsverk bidragit till huvudstadens yttre
struktur hava sin särskilda plats i denna skildring. En sådan västgöte är den i Göteborg
år 1786 födde skulptören Bengt Erland Fogelberg. År 1803 kommen till Stockholm tog
Fogelberg först anställning hos en ciselör, men slutade detta hantverk, då han för
skulpturarbeten erövrat åtskilliga pris i konstakademien. Därefter levde han och verkade i
Stockholm till 1820, utförde allegoriska bilder och porträttbyster samt väckte uppseende genom
bidrag till utställningar. Sistnämnda år lämnade Fogelberg fäderneslandet, avreste till
Paris och levde och verkade därefter ömsom i nämnda stad och i Rom. Efter en
tjugufyra-årig bortovaro besökte Fogelberg sitt hemland och fick då beställning av Oscar I på Karl
Johans ryttarstaty, nu uppsatt vid Slussen, och av Stockholms borgerskap på Birger Jarls
staty. Dessa monumentalverk, vilka sysselsatte honom i Rom under en längre tid,
hemsändes och avtäcktes hösten 1854 i mästarens närvaro. På återfärd till Rom avled han
— 25 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
