Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLOTTETS MEDELTIDA UTSEENDE.
19
öster med staden som åt väster med den på nuvarande
Monrepos-landet belägna slottsladugården.
Sålunda hade slottet småningom rest sig på den lilla
holmen. Under två och ett halft århundrade hade den ena byggnaden
efter den andra tillkommit, än stående sida vid sida med sina
äldre grannar, än utgörande en fortsättning af desamma, än
utskjutande vinkelrätt ifrån muren, än på sin längdsträckning
sammangående med denna, hvilken buktig och skroflig som
den var ofta nog fick tjäna som de nya husens yttre vägg.
Hvarje generation hade byggt efter sin tids behof och staplat sten
på sten utan att synnerligen bekymra sig om symmetri och
arkitektonisk enhet. Men denna oregelbundenhet, så karaktäristisk
för en medeltida borg, där det ena tornet kunde vara rundt, det
andra fyrkantigt, det ena af sten, det andra af trä, den ena
väggen rät, den andra buktig, vann sin enhet genom det
väldiga St. Olofstornet, medelpunkten för alla dessa massor af
granit, och den gamla mantelmuren, denna fasta gördel, som
omslöt hela detta virrvarr af hus och murar till en värld för sig.
Såsom sådant var Viborgs slott hela medeltiden igenom nordens
fastaste borg ’).
Slottet var — såsom redan nämndes — stadens upphof. Trots
den obetydliga ytvidd slottsön erbjöd — dess längd är nu 90
famnar i öster och väster, dess bredd 65 famnar i norr och
söder, och i äldre tider, då vattnet stod mycket högre, måste
den varit något mindre än nu — fanns där dock utrymme ej
blott för det egentliga fästet utan ock för den börjande staden.
På äkta medeltida vis gyttrade sig väl kring hufvudborgen, som
låg på den backiga öns högsta punkt, en mängd stugor och
pörten, i täta grupper sträckande sig ända ned till mantelmuren
’) Slottet tilldela» redan i ett päfvebref af "/» 1392 epitetet »solenne
cast-rum». I ett annat dylikt bref af "/, 1403 kalla» det »inexpugnabile castrum». Se
Karlssons afskrifter från Vatikanska arkivet. Uti ofvannämnda kon. Kristierns bref
till påfven Calixtus kallas det likaså »Catholicorum inexpugnabile defensorium.»
Slottets försvarsattiralj bestod väl i början af kastmaskiner, med hvilka stenar
och andra projektiler slungades mot fienden. Ett sådant skott var det väl, af hvilket
vid 1293 års belägring den duglige karlen Ivan Klekatschewitseh och den tappre
och präktige mannen Felix funno sin bane. Men så småningom spred sig
kännedomen af eldvapnen till norden. Redan 1429 hade Krister Nilsson i sin tjänst en
»bysseskytt. (Hildebr. U. B. VIII; 18), 1482 införskref Lars Axelsson Tott från
Danzig krut, byssor och harnesk, hvilka man ej med fördel kunde köpa i Riga och
Reval. Följande året upptager slottets inventarium, utom armborst och järnhakar,
äfven lodbyssor och en god fjärding pulver.
Dess feodala
karaktär.
Slottet och
staden identiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
