Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
på stranden. Här bodde slottsherrens civila tjänare, hans tyska
köpmän, handtverkare och arbetsfolket, som behöfdes vid de
ständiga byggnadsarbetena på borgen. Sannolikt hade ock en
del af inbyggarne från det „gamla Viborg" skyndat att
bosätta sig i den nya borgens skydd. Detta var Viborgs stad i
dess första början.
Att Viborgs slott och stad sålunda en gång varit — så att
säga — identiska, framgår ovedersägligt af urkundernas
vittnesbörd. I de ryska krönikorna kallas slottet, då fråga är om
belägringarna 1293 och 1322, helt enkelt stad, „gorod", d. v. s. det
var ej blott en borg, utan en befäst ort i samma mening som
t. ex. de forna karelska „linnat". När ryssarne under sina
senare härtåg funno en stadsanläggning på halfön på södra sidan
om sundet, kallade de den, alldeles följdriktigt, förstad eller
„ohaben". 1) I särskilda latinska dokument från slottets äldsta
tid kallas också dess innevånare städse „castrenses" d. v. s.
„borgmän", ett ord som enligt medeltida språkbruk afsåg icke
blott borgens besättning utan ock dess borgerliga befolkning. Ja
— i den svenska öfversättningen af nöteborgska fredstraktaten
återgifves detta ord t. o. m. rätt och slätt med „borgare" 2), ett
uttryck, som tydligen gifver vid handen att slottet såsom sådant
redan 1323 inom sina murar inneslöt en befolkning, som idkade
handel och andra stadsmannanäringar. Och slutligen, då det uti
fredsfördraget 1343 emellan Sverige och Estland talas om
Viborgs slotts lagar och rättigheter, kan med dessa — såsom vi
framdeles bli i tillfälle att uppvisa — omöjligen afses något annat
än de handels- och andra förmåner slottet såsom stad betraktadt
sedan gammalt åtnjöt i Eeval och Estland 3).
Men snart blef utrymmet på den lilla slottsholmen, hvilken
alltmer upptogs af anläggningarna på slottet, alldeles för trångt
för den borgerliga befolkningen, och nödvändigheten tvang den
ena efter den andra att söka sig bostad utom murarna. Att
man härvid riktade sina blickar på den klippiga halfö, som på
andra sidan sundet i sydost sträckte sig upp emot slottet,
berodde väl främst på de goda hamnförhållanden där stodo till
buds. Ty eljest var platsen föga lämplig för en stadsanläggning.
Kala höjder och klippväggar upptogo större delen af udden.
’) Akiander, Kyska annaler. Suomi 1848. sid. 77, 85, 100, 136.
») Rydb. trakt! I, sid. 44S.
’) Grönblad. Nya källor 2.
Utflyttningen
från slottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
