Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
unionens upplösning, måste dock holländarne söka ny stadfästelse
å sina privilegier. Den viborgska höfdingen grefve Johan af
Hoija fick då i uppdrag att underhandla med dem. Bland de
hamnar, där holländarne enligt regentinnan Margaretas af
Nederländerna reversal af den 29/_ 1527 egde rätt till tullfri import
af salt i Sverige, nämnes ock Viborg.’) Tillika skref Gustaf
Vasa samma år till grefven af Hoija att sådana varor, som kunna
tjäna holländarne, ej finge förskingras eller utföras annorstädes
än till Stockholm.
Men det var ej nog med att holländarne drogos till Viborg.
Det var ock nödigt att de där skulle mötas af ryssarne. Det
var väl icke utan medverkan från viborgskt håll, som vi finna
att ryssarne under denna tid alltmer började rikta sin
uppmärksamhet på denna stad såsom exportort för deras varor. 1503
skref Reval till Lybeck att storfursten förbjudit handeln mellan
de sina och tyska hansan under sex år, „damit solle der Handel
den "Wiburgern in die Hände gespielt werden, wie denn bereits
die Ranefahrer von Wiburg russische Waaren in Lybeck, Danzig
und andere Städte vorkauf ten". -) Ett par år senare oroades
hansan af ett nytt rykte, som visste berätta att ryssarne
förbundit sig med Sverige för 20 år i afsikt att hålla sin handel
i Viborg och ej mer i de livländska städerna. Det berättades
t. o. m. att de svenska fogdarna med våld tvungo ryssarna att
föra sina varor till Viborg. Tillika var det kändt att ryska
varor från Viborg utförts till Brügge och där såldes. Under
sådana förhållanden hemställde borgmästaren i Hamburg på
hanse-dagen i Lybeck, år 1505, huruvida det alls vore rådligt för
hansan att vidare förbjuda handeln på Viborg, enär man därmed
blott skulle lämna platsen åt andra, sig själf till ringa profit. 3)
Ju mer man nalkades medeltidens slut, dess mer började
sålunda handeln i Viborg glida ur hanseaternas händer. Faktiskt
var Viborg redan blifven en stapelort, där särdeles under
ofredstider vida större handelsomsättning egde rum än under vanliga
förhållanden i det motliggande Narva. Alltmer nalkades ock
den tid, då den nordiska handeln skulle helt och hållet
emanciperas från hansans tvång för att så småningom ställa sig på
’) Gustaf I:s registr: IV, sid. 42’.).
’) Hanserccesse 1477—1530. IV:er Band. Livländischcr I<andtag zu Wolmar
•/, 1503. Recess 346.
*i Hansereccsse 1477—1530. V:cr Rand. Wendischer Städtetag zu Liibeck
"/, 1505. Recess 43 och Hansetag zu Lubeck ’•/, 1506.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
