Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 FÖRLÄN ING8- OCH HANSETIDEN.
storpolitiska förvecklingarna emellan Skandinavien och de tyska
makterna, enas om sin alldeles särskilda politik. Så hände det
stundom att, medan Sverige var i krig med själfva hansan och
Östersjön vimlade af fientliga flottor, frid och lugn rådde på
Finska viken, och att kommunikationen utan afbrott fortgick
emellan det till Sverige hörande Viborg och hansestaden Reval.
Så var och förblef Reval hela medeltiden igenom Viborgs
stora marknadsplats och kornbod. Dit gjorde dess borgare ofta
flera gånger om sommaren resor för att föryttra sina varor och
uppköpa sina behof. Där hade de sina värdar och affärsvänner,
med hvilka de stodo i mångfaldiga förbindelser. Dit vände sig
ock vanligen Viborgs slottshöfdingar för att uppköpa hvad de
för slottets räkning behöfde. Sten Turesson Bjelke införskref
därifrån 1339 en last kött, Bo Jonsson sände dit 1380 en sin
tjänare för att negociera „super utensilibus castri Viborg", Krister
Nilsson begärde 1434 att ifrån den „ bay ska" flottan i Revals
hamn få utföra 10 à 12 läster salt; Karl Knutsson, som hade
stora behof, rekvirerade därifrån än salt och spannmål, än honung
och mjöd, än vin och kersedrank m. m. Erik Turesson skulle
hafva därifrån salpeter, Rolof Mattsson tyger o. s. v.
Men å andra sidan var Viborg af icke mindre betydelse för
Reval, som därifrån hämtade en stor del af sina viktigaste
handelsartiklar. Och icke allenast i Reval, utan ock i hela
hansan var Viborg väl kändt för de produkter, som igenom dess
hamn sökte sig ut i världshandeln. Viborg var centralorten för
ett vidsträckt områdes handel, den naturliga exportorten för
Karelens och Savolaks’, ja endels för Österbottens produkter.
Redan enligt konurg Magnus Erikssons stadgande af år 1347
skulle karelarne tillhandla sig tyger och andra varor i
köpstäderna, och då Viborg låg dem lägligast, var det naturligt att
den vidsträckta landsdelens handel skulle koncentrera sig där.
Helt säkert hade staden ock redan under medeltiden sina
„bottne-karlar", d. v. s. köpmän, som — snarlikt birkkarlarne i västra
Finland — egnade sig åt handelsfärder upp till höga norden.
Med sina små farkoster, kallade „håpar", hvilka kunde dragas
öfver land, där forsar eller näs mötte, hindrande farten, banade de
sig väg genom inlandets sjörika ödemarker bort till kvänernas
och lapparnes gränser, därifrån de återvände, medförande dyrbara
pälsverk och andra nordens eftersökta produkter. Utan tvifvel
erbjöd väl ock redan på den tiden den troligen eljest öde stranden
vid Lappvesi tidtals en liflig anblick såsom mötesplats, där ny-
Reval Viborgs
marknadsplats.
Viborg s&som
finsk exportort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
