- Project Runeberg -  Viborgs stads historia / Första bandet /
115

(1903-1906) [MARC] Author: Johan Wilhelm Ruuth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.VIBORGSKA SMÄLLEN". FREDSSLUTEN.

115

kalk och därmed åvägabragt intonationen. Också hette det att
Posse stigit upp i högsta tornet och skakat ut en fjäderpåse,
hvarvid af hvarje fjäder blifvit ett krigsskepp, att han hade en
tjänare, „Smällen", som på en trollhäst under en natt red till
Stockholm o. s. v. — i samma stil. Kitteln, som vid dess
användning 1495 haft sin plats i Andreastornet, förvarades sedan
i slottet, där den 1616 besågs af "Wouw och 1672 aftecknades
af Brenner, men därifrån den slutligen, enligt uppgift, bortfördes
af Peter den store. *)

Sålunda hade den populära traditionen gjort Posse till en
trollkarl och tillskrifvit Viborgs befrielse användandet af
djäfvuls-konster, medan den medeltida ödmjukheten däri sett endast ett
Guds verk.

Knut Posses kittel, ur „Otava", enligt teckning af Elias Brenner.

Efter belägringens upphäfvande fortgick kriget ännu någon
tid, men dess stormar drogo Viborgs slott förbi, och då Sten
Sture följande höst med 130 skepp anlände dit, var han ej
mera i tillfälle att komma i vapenskifte med fienden. Slutligen
gjorde stilleståndet i Novgorod 3/3 1497 slut på kriget.
Härefter stördes ej mer under medeltiden freden på rikets östra gräns,
ehuru man ofta befarade nya fientligheters utbrott. Larmklockan
på rådhuset behöfde ej på långa tider kalla borgarne till kamp
för hem och härd.

Men såsom vi redan framhållit var det ej blott på krigets
stråt utan ock i fredens värf, som Viborgs höfdingar och deras
trogna borgare fingo pröfva sina krafter. Slottshöfdingarne plägade
städse i Ryssland på egen bekostnad underhålla någon „god vän"
bland bojarerna, som höllo dem underkunniga om fiendens
planer och åtgärder. Men dessutom måste de ständigt föranstalta
fredsmöten, ty under medeltiden slötos frederna vanligen endast
på några år, ständigt emottaga sändebud från Novgorod och
Moskva, och ständigt i sin tur afsända beskickningar till Ryssland

’) Lagus: Ur Viborgs historia, sidd. 206—222.

Fredssluten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:45:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/viborgs/1/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free