Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
ÖFVERGÅNGSTIDEN.
man kunde skjuta åt alla håll öfver hela staden. Såsom en
idyllisk motsats till denna krigets byggnad stodo där ock på
bergskrönet ett par väderkvarnar, hvilkas vingar af
blårgarns-lärft gladt snurrade omkring för den friska hafsvinden.
Hamnen. Då man från blockhuset och stadens gamla stenhus gick
ned längs „Korsgatan" förbi det lilla stenhuset på Kejsargatan 8,
som vi — enligt hvad förut blifvit nämndt — antagit vara
stadens medeltida gillesstuga, och sedan vek af åt höger, befann
man sig i den s. k. hamntrakten, förut stadens andra, men nu
dess fjärde kvarter. Där låg utanför Håkans- och
Katapääpor-tarna, hvilken sistnämnda nu synes hafva börjat kallas Stenporten,
stadens stora skeppsbrygga. Där stod ock sedan början af
1580-talet invid muren vid Håkansporten kronans tullbod, tills den
efter 1594 års brand flyttades till torget. Skeppsbryggan och
tullboden utgjorde under seglationstiderna skådeplatsen för ett
lif och en rörelse, som i brokighet och mångfald icke gaf
efter för medeltidens.
Privata gärdar. Hvad för öfrigt de enskilda borgarnes gårdar beträffar, är
det i de flesta fall omöjligt att ens närmelsevis bestämma deras
läge. Dock framgår af allt att de mest betydande gårdarna
liksom under medeltiden lågo i första och andra kvarteret, d.
v. s. i trakten emellan slottssundet och gråmunkeklostret.
Endast undantagsvis finna vi någon mera betydande person bo
annorstädes i staden, såsom t. ex. borgmästaren Klemet Sigfridsson
(Juustén), hvilken egde ett stenhus vid Nyporten, hvarjämte hans
släkt innehade ett annat dylikt å „Juustila tomt" bakom
Svart-munkeklostret. I första kvarteret, gentemot slottet, bodde den
myndige borgmästaren Ambrosius Gentz, som dock i likhet med
sina grannar Hans Virolain och Matts Mattsson måste utrymma
sin gård för lönngångens skull. Vid den gränd, som senare skulle
ersättas af våra dagars biskopsgata, bodde den förmögne Staffan
Kanngjutare på en tomt, som i tiden af höfvitsmannen Nils
Erikssons (Gyllenstjerna^) enka blifvit donerad åt svartmunkarne samt vid
medlet af 1600-talet innehades af barberaren Hans Tesche och
hvilken torde motsvara den öppna platsen emellan nuvarande
Ivanoffskyska och Schröderska stenhusen äfvensom möjligen någon
del af den tomt, på hvilken det sistnämnda huset står.
Kann-gjutarens grannar voro Sylvester Klockare, som bebodde en liten
tomt på bergsklacken midt emot det sedan s. k. biskopshuset,
äfvensom Simon Näätäin, på hvars tomt i våra dagar
Ivanoffskyska stenhuset reser sig. Längre bort vid Karjagatan, uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
