Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRMÖGENHETS FÖRHÅLLANDENA. HANDELN.
183
och Klemet Sigfridsson, ehuru de såsom sittande i rådet ej
er-lade någon margeld, hvarföre ej heller deras namn förekomma i
taxeringslängderna.
Viborgs borgerskap var således, trots all dess klagan öfver
sin fattigdom, relativt förmöget, åtminstone i jämförelse med
borgerskapet i andra Finlands städer. Att förhållandet var sådant,
oaktadt upprepade hemsökelser af krig och eldsvådor, berodde
främst på näringarnas blomstring. Isynnerhet var det handeln,
hvilken nu, liksom under medeltiden, beredde staden dess välmåga.
Också den viborgska handeln genomgick nu ett
öfvergångs-stadium. Under medeltiden hade den på få undantag när varit
passiv, beroende af hanseaternas förmedling. Viborgarne själfva
hade för det mesta inskränkt sig till seglats på Reval eller
åtminstone uteslutande hållit sig inom Östersjön. Helst väntade
de dock de tyska gästerna i egen hamn. Häraf var följden att
största vinsten också tillföll hanseaterna, medan stadens
borgerskap gick ur affären med relativt ringa profit. Var där någon
borgare, som dref en större handelsrörelse, så var det helt visst
någon tysk, som för en tid bosatt sig i staden för att, sedan
han riktat sig, åter lämna orten. Viborgarne själfva kommo
sällan till den förmögenhet och insikt i handelsfrågor, att de för
egen räkning skulle kunnat tillgodogöra sig de förmåner deras
stad erbjöd såsom förmedlare emellan östra och västra Europas
kommersiella intressen.
Nu skulle det bli annorlunda. Hansans makt var bruten
och det inhemska borgerskapet skulle taga handeln i egna
händer. Den viborgska handeln skulle förvandlas till aktiv.
Viborgarne skulle själfva söka de utländska hamnar, där deras varor
stodo dyrast och där de fingo sina förnödenheter billigast. De
skulle ej mera lita på hanseaternas förmedling, utan själfva segla
atom sundet till „Västersjön", där sedan nya tidens början
världshandeln alltmer koncentrerade sig.
Det var Gustaf Vasa, som i dessa liksom i alla andra
frågor banade vägen för en ny utveckling. Han ville „att de
Viborgs borgare skulle vänja sig att söka annorstädes med deras
köpmanshandel, där de kunde få något lika och skäl för sitt,
och icke alltid till Riga och Reval, där deras gods så
mycket vanvördadt blifver" 1). Också handeln på Lybeck var, me-
’) A. H. VTI, 172.
Näringarna.
Handeln.
Dess
förvandling till aktie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
