Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARKNADER OCH TORGDAGAR.
215
eljes var förbjuden, medgafs åt staden rätt till hållande af
frimarknader på särskilda orter i dess handelsgebit: i Jääskis
pedersmässotid, i Lappvesi vårfrudag eller mormässa, i
Äyrä-pää helgakorstid och i Yeckelaks eller Viborg olsmässan *).
Dessutom hade borgerskapet sedan gammalt plägat hålla en
marknad vid Sadejoki med ryssarne 2), och år 1600
medgafs dem ytterligare en marknad vid Högfors larsmässotid, där
inga främmande utan blott Viborgs borgare fingo handla. Den
viktigaste af dessa marknader var onekligen den i Lappstrand,
hvars betydelse tilltog i samma mån som tjäru-utförseln tillväxte.
Under mellantiderna, emellan marknaderna, var all handel å
landsorten strängt förbjuden, och så snart marknaden engång
var aflyst, måste en hvar oförtöfvadt förfoga sig hem igen. På
marknaderna skulle ej heller i egenskap af köpmän få infinna
sig andra än de, som utgjorde stadens rättighet. Staden skulle
enligt Gustaf Adolfs bref 1616 hafva rätt att i Lappstrand
beslagtaga alla sådana kvasiköpmäns gods och använda det till
borgerskapets gemensamma bästa.
Också bestämda torgdagar infördes småningom. Då
borgarna 1616 klagat att tillförseln till torget varit ytterst klen,
bestämde nämligen Gustaf Adolf d. å. lördagen till allmän
torgdag, då allmogen borde föra sina varor till stads 3). Hvad
torghandeln för öfrigt beträffar sträfvade man också att noga
ordna densamma. Redan 1539 skref Gustaf att borgarna skulle
förena sig om torgköpet. Man skulle ej få handla med
bönderna i förstäderna eller på gatan, utan alla varor skulle föras
till torget. Den som bröt häremot straffades för „förköp",
såsom det t. ex. 1574 gick med Matts Ahvoin. Ej heller fick
någon köpman bjuda mer för bondens vara än som påbjudet
eller köpmännen emellan öfverenskommet var; eljes gjorde han
sig skyldig till s. k. „oköp". Så t. ex. fälldes Bertil Ruuth „till
3 mark för oköp; han gaf mer åt bonden för tjäran än som
andra borgare". Slutligen var det förbjudet att „ falla" en
annan i köpet, d. v. s. genom öfverbjudande locka till sig en vara,
som en annan redan handlat på.
Hvarje bonde hade sin „majamies" eller värd bland
borgarne, till hvilken han reste in med sitt gods. Denne var i
’) Privilegiebrefvet af ’/, 1542.
*) Waaranen, II, 257.
») Waaranen, V, &5.
Torgdagar.
„Maimeseri".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
