Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
ÖFVERGÅS OSTIDEN.
eller flera borgare för landsköp. 1573 dömdes Matts Ahvoin
till 40 mark och varans förlust, för det han drog till Yederlaks
med några tunnor salt och bytte dem mot tran. 1558 togos
Henrik Kostiains varor i beslag på Jockas prästgård, där han
på en handelsresa i Savolaks tagit in. 1591 fälldes trenne
borgare, enhvar till 40 mark, för det de drogo till Björkö emot
säl-bönder och där köpte sälspäck för sina penningar. 1596
dömdes Hans Saels till 40 mark för att han rest till Taipalsaari,
hvarest han sålde tre tunnor salt åt kyrkoherden, 1608 Frans
Mattsson till 12 daler för det han förde salt till Äyräpää och där
försålde det o. s. v. *). De stadsboar, som flyttat ntom murarna,
till Siikaniemi eller Pantsarlaks, beskylldes särskildt för det
landsköp de i hemlighet drefvo med bönderna, förhindrande dem att
komma till torget. Dessa malmbyggare befalldes därför
särskilda gånger att flytta till staden och där hafva sin handel.
Men om sålunda regeringens sträfvan gick ut på att till
borgarnes fördel stäfja all landthandel, ville den ock att
borgerskapet å sin sida skulle fullgöra sin skyldighet att mot
drägligt pris förse landsorten med dess behof. 1550 hade
konungen hört att borgarne i Viborg handlat fast ©tillbörligen med
bönderna, i det de satt dem allt för dyrt både salt, spannmål och
annan nödtorft och däremot ganska ringa aktat den fisk och
andra varor allmogen haft att aflåta. Det var då ej under,
menade konungen, om bönderna sökte sig till Reval och Livland ä).
1554 skref Fincke till konungen att borgarne i Viborg ej ville
gifva bönderna ett skeppund salt för mindre än 10—12 spann
råg eller 16 lispund gäddor, hvilket vållade att bönderna från
Ny-slotts län hellre reste med sina varor ända till Helsingfors och
Åbo. Konungen befallde därför att de skulle sätta och göra ett
lideligt köp med bönderna. 7 spann råg eller 10 lispund gäddor
vore alldeles tillräckligt för ett skeppund salt 3).
Framför allt sträfvade man att införa en bestämd ordning
i all handel. Det bestämdes att Viborgs och Nyslotts län skulle
i afseende å handeln lyda under Viborg och senare kom härtill
ännu Kexholms län. För att borgarne och bönderna dess bättre
vore i tillfälle att utbyta sina varor, då all handel på landsorten
’) Saköreslängderna för resp. är.
’) A. H. VII, 176.
*) A. H. III, 114.
Marknader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
