Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
ÖFVERGÅS OSTIDEN.
borgare enligt gammal sed företogo sina regelbundna fiskefärder
till klipporna söder om staden, där det fångades „ropox",
strömming och nors. Vid dessa fiskefärder voro troligen såväl de
ordinarie fiskarne som äfven borgarne, hvilka hörde till
gemensamma båtlag, ordnade i societeter, likt små samhällen rättande
sig endast efter egna, på urgamla traditioner grundade lagar och
reglementen. Hufvudmännen för sådana fiskelag kallades
»not-konungar" och betraktades med särskild vördnad af sina
följeslagare. Under deras anförande levererades helt visst på hafvets
våg mången blodig batalj mot Jääskis- och Lappvesiboarne,
hvilka — alla förbud till trots — fortfarande höllo på sin
uråldriga, af fäderna ärfda rätt till fisket i viken. Där
sönder-höggs mången båt ^trasades" mången not, och växlades
månget hugg af senstark arm, ty rätten var ännu, oaktadt alla
lagar och privilegier, på den starkares sida.
Stadens årliga penningeuppbörd, som nu skedde i svenskt
och ej mer i rigiskt mynt, steg pä 1640 och 1660-talen till något
öfver 200 mark, på 1560-talet sedan penningevärdet nedgått
genom myntförsämringen, till omkr. 700 à 800 mark — under
klippingarnas tid på 1670-talet till 8,000 à 9,000 mark —
samt slutligen efter 1578, då dalerräkningen, 1 daler à 26 mark,
infördes, till 500 à 700 daler. Därjämte fanns vanligen någon
behållning från föregående år, hvilken stundom kunde vara rätt
ansenlig. Den viktigaste inkomstposten utgjordes af margelden,
som nu hel och hållen tillföll staden. Dess belopp steg
inklusive gästpenningarne, hvilka upptogos af unga köpsvenner, som
handlade i staden, under ofvannämnda tider till cirka 180, 475,
— 2,000 à 3,000 mark — och 140 daler. Då emellertid denna
skatt upptogs efter hvars och ens handel, så kunde under vissa
år, då rörelsen var lifligare, margeldssumman blifva ansenligt
större, såsom t. ex. 1569, då den steg till mer än 500 mark,
medan den tvärtom under betryckta tider, såsom under inbördeskriget
emellan hertig Karl och Sigismund, stundom nedgick till mindre
än 100 daler. Ifrån erläggande af margeld voro befriade
borgmästare och råd äfvensom stadens öfriga tjänstemän. Stundom
gafs ock befrielse åt andra, som tillfälligtvis varit i stadens ar-
’j 1560 fäldes Per Hämäläin sak till 40 mk för våldsverkan han gjorde på
Jääskis bönder, soin där lågo i fiskeriet, och hogg deras båtar sönder, efter 12
manna rannsakan. —
Stadens drätsel.
Dess inkomster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
