Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 VIBORGS BLOMSTRING UNDER MERKANTILSYSTEMETS TID.
höfdingen: „om någon ville nämna Viborgs slott och dess
garnison, så beder jag E. K. M. täcktes låta sig informera det samma
slott, ifrån begynnelsen öfver alla måtto irreguliärt anlagdt, fuller
på en advantagiös plats, men af odugelige fyllninges murar, som
på 100 ställen spruckne och understödde och med så många
onödiga hus uppfylldt, att ingen plats utinnan i krigstider och i
fredstider icke utan svår garnison och mycket manskap står att
underhålla". En åskådlig bild af de bristfälligheter, som
vidlådde slottsbyggnaderna, gifver ock landshöfdingen Lindhjelms bref
till slottsskrifvaren Jöran Nircko år 1690, och 1706 skrifver
äfven Lybecker att „slottet och logementerna häruti är mycket
förfallet och behöfver reparation."
Lägga vi till ofvanstående att slottets militära besättning,
som under medeltiden utgjort omkring 800 man och ännu på
1500-talet nådde en siffra af 600 å 700 man, så småningom
allt mera reducerades, tills den ändtligen 1682 inskränktes till —
„24 man med korpralen"1), så inse vi till fullo, huru slottet
numera förlorat sin forna militära betydelse och prestige.
I anledning af de förändrade förhållanden, i hvilka slottet
nu inträdt, upphörde också småningom den inbördes
samhörighet och växelverkan, som särdeles under medeltiden, men ännu
delvis under 1500-talet, rådt emellan slott och stad. Slottet
hade redan genomlefvat sin märkligaste tid, medan däremot
staden nu först inträdde i sin mest betydande epok. Medan den
gamla borgen redan började likna ett fornminne, blomstrade
staden upp i föryngrad glans.
Ända härtills hade Viborg till sitt yttre utseende varit ett
mellanting emellan en landsby och en fästningsförstad, eller,
såsom det i västerländerna skulle kallats, en „faubourg." Hvad
voro dessa torftäckta stugor, som med svit af uthus, ladugårdar
och kåltäppor buro namn af Vankila, Pampala, Kokkila, Kultala
o. s. v., namn, hvilka bibehöllo sig in uppå 1600-talet, annat
än ett slags landshemman? På gårdarna bökade svin och på
stugutaken kunde getterna finna sin torftiga näring. Äfven de
förnämligare husen med sina „svalar" och „borgstuguloft"
påminde i sin omgifning af kryddgårdar och klippväggar mera om
villor än stadsgårdar. Den krokiga, backiga och merendels
’) L. S. skrifvelse af landshöfdingen C. Falkenberg, och resolution därå af
»/„ 1682.
Stadens
utseende töre
regulariteten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
