Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 VIBORGS BLOMSTRING UNDER MERKANTILSYSTEMETS TID.
Knutssons dagar. Åt stadssidan längs stranden presenterade
förstaden hundratal af magasiner och tjärbodar, af hvilka en del
stodo på pålar öfver vattnet och voro försedda med långa
last-bryggor. Köpmännens stora „tjäruhofu däremot låg utom
förstaden, på andra sidan artillerigården, men flyttades sedan, i
följd af den eldfara det medförde för slottet, ut till Tervaniemi
udde, på hvars yttersta spets Lastranta tullstuga befann sig.
Utanför Siikaniemi låg på udden, där nu Viborgska
förstaden är belägen, ett torp, som ansågs underlyda staden, fastän
marken var kronans. Men slottsladugården, som under denna
tid för kronans räkning än bortförlänats, än utarrenderats, var
numera totalt förfallen. Därinvid stod artillerigården, bakom
hvilken slottsåkern vidtog.
Liksom staden var omgifven af murar och vallar, voro ock
samtliga förstäder för tulltäktens skull omgifna af höga och starka
staket. Äfven de påminde sålunda på sätt och vis om
pallis-sadomgifna fästningar. 1637 nämnes en tullstuga å Pantsarlaks,
hvaraf måste slutas, att denna förstad på öfligt sätt var
omgärdad, ehuru sådant eljest ej framgår af handlingarna. Siikaniemi
var likaledes på landssidan helt och hållet omslutet af plank,
genom hvilket endast tvenne portar ledde, nämligen Bi backaporten,
där vägen gick till Villmanstrand, och Frostporten, måhända
belägen åt Neitsytniemi sidan och afsedd för vintertrafiken.
Staden var således åt alla håll noga begränsad och sammangick
ingenstädes med den omgifvande landsbygden. Men enligt
Havemans utsago fanns i dess omnejd „tätt med trädgårdar, hvilka
fyllde luften med den angenämaste doft".
Sådant som ofvan skildrats var Viborg vid medlet af 1
600-talet, med sin gamla stad och sin „Vall", sina murar och
förstäder. I sitt centrum liknade den redan på vissa ställen, t. ex.
vid torget och vid Biskopsgatan, en 1600-talets storstad. Där
funnos onekligen prydligare och dyrbarare privata hus än i någon
annan dåtida finsk stad, kanske icke ens hufvudstaden Åbo
undantagen. Utan tvifvel hade staden ock tack vare sina rikedomar kunnat
pryda sig med ännu större arkitektonisk prakt, om ej dess
normala utveckling, strax efter regularitetens genomförande, ånyo
störts af den ständigt lurande fiende, som så ofta tillintetgjort
frukterna af dess inbyggares flit och omtanke, elden. Till de
eldsvådor, som rasat under förra delen af perioden, 1627, 1628 och
1652, — hvilka dock medfört det relativa gagn, att de i någon
mån påskyndade genomförandet af regulariteten — sällade sig
Eldsvådorna i
slotet af
1600-talot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
