Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STADENS UTSEENDE VID PERIODENS SLUT. 289
husvilla ånyo tak öfver hufvudet. Stenhusen, hvilkas murar så
ofta genomsvedts af lågorna, började alla reparationer till trots
snart att se gamla och förfallna ut. Men icke dess mindre
vittnar den skyndsamhet, hvarmed spåren af dessa bittra hemsökelser
i regel åter igensopades, fördelaktigt om den då lefvande
generationens seghet och energi. Efter hvarje eldsvåda uppstodo de
ödelagda stadsdelarna snart åter nybyggda och delvis prydligare
än förut, och i själfva verket torde stadens yttre lidit mindre af
dessa hemsökelser, än man vore frestad att föreställa sig.
Bilden i Dahlbergs Svecia antiqva et hodierna af 1709
torde, ehuru den i många afseenden bär spår af att vara en
fri-handsteckning efter minnet, likväl i hufvudsak rätt återgifva det
allmänna intryck stadens yttre vid slutet af perioden gjorde på
åskådaren. Den framställer för oss Viborg fortfarande, trots alla
de hårda öden det genomgått, såsom en efter den tidens
förhållanden rätt välbyggd och prydlig stad. Inom ett par mansåldrar
hade stadens utseende, åtminstone i de förnämsta delarna af
densamma, totalt förändrats. Allt var nu snörrätt, symmetriskt
och regelbundet. Allt var stadsmässigt och ordningsfullt Äfven
till sitt yttre bar 1600-talets Viborg nogsamt skäl för sitt namn,
att vara Karelens vidtberömda hufvudstad, „Carelorum
celeber-rima civitas".
För denna »nyskapelse" hade staden främst att tacka
regeringen, hvilken oaflåtligt pådrifvit densamma och städse efter
sin förmåga sökt bereda borgerskapet medel och tillgångar till
dess genomförande. Genom sina styresmän på slottet öfvervakade
den arbetets fortgång och tillsåg öfver hufvud, att staden med
heder skulle fylla den plats, som den, enligt merkantilsystemets
ordning, fått sig anvisad i rikets ekonomiska lif. Dessa
styresmän voro ej mera några medeltida länsherrar eller några
själfmyndiga ståthållare, städse benägna att låta de militära
uppgifterna gå framom de civila, utan — sedan 1634 — moderna
»landshöfdingar", hvilka för sina åtgärder voro ansvariga inför
regeringen, som noga begränsat deras makt genom instruktioner
och förordningar. De voro blott och bart förmedlare emellan
regeringen och staden, som nu kom i vida närmare beröring med
riksstyrelsen än någonsin förut. Slutligen afskildes ock den
militära makten h. o. h. från deras befogenhet och lämnades åt
särskilda „hopmän" eller kommendanter. Såsom civila höfdingar
skulle de nu å regeringens vägnar, i egenskap af dess repre-
[-Landahöfdin-g»rne.-]
{+Landahöfdin-
g»rne.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
