Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 VIBORGS BLOMSTRING UNDER MERKANTILSYSTEMETS TID.
sentanter p& orten, egna tillbörlig uppmärksamhet också åt
befordrandet af stadens lycka och „prosperitet".
Såsom residerande på slottet kunde måhända en och annan
af dem ännu förledts att betrakta sig mera såsom „slottsherre"
än landshöfding ’), men de flesta hafva, för så vidt vi funnit,
fyllt sitt kall till stadens och landets fromma och gagn — ja —
många t. o. m. förskaffat sig ett äradt minne i stadens häfder.
Erik Gyllenstjerna (1637—1641) synes hafva särskildt intresserat
sig för gymnasiets inrättande. Jakob Törnsköld (1658—1667)
insände till regeringen en relation om stadens tillstånd och
näringar, hvilken vittnar om stort intresse för orten. Johan Creutz,
som dock endast var vicelandshöfding 1686—1689, nitälskade
för åstadkommandet af en bättre ordning i stadens styrelse.
Men framför allt hafva landshöfdingarna Fabian "Wrede (1676—
1681) och Anders G. Lindhjelm (1689 — 1705) gjort sig
förtjänta af borgerskapets tacksamhet. Wrede, ehuru ifrig
anhängare af merkantilsystemet, använde dock både såsom
landshöfding och sedan såsom president i kommerskollegium städse sitt
inflytande till stadens bästa. Borgerskapet fann sig därför 1689
manadt att uti en särskild, af Sesemann, Schmidt, Thesleff
m. fl. undertecknad tacksägelseskrift uttrycka sin djupt kända
erkänsla „för hans upphjälpande af stadens släta tillstånd,
särdeles genom tjäruhandelns skydd". Om Lindhjelm heter det
åter, att han genom sin „oförlikneliga försorg om denna ortens
tillväxt, med dess odödliga beröm", befordrat skeppsbyggeriet i
staden, ^hvilket allt intill dessa tider ingen sig antagit".
Under dessa landshöfdingars hägn kunde borgerskapet i
trygghet egna sig åt sina näringars bedrifvande. Det enda man
klagade öfver var de^ständiga landshöfdingeombytena. Under
en period af 93 år sköttes länet af icke mindre än ett tjugutal
’) Ståthållare och landshöfdingar under i>eriodeii voro: ståthållare: Henrik
Fleming (1617-l<i20), Sven Månsson Eketrä (1620—1626), Jöns Kurck (1627—1631),
Åke Eriksson Oxenstjerna (1631—1633); landshöfdingar: Åke Eriksson Oxenstjerna
(1634-1637), Erik Gyllenstjerna (1637—1641), Karl Mörner (1641—1645), Johan
Rosenhane (1646-1655), Axel Stålarm (1655—1656), Andreas Koskull <1656—1657), Erik
Kruse (1657—1658), Jakob Törnsköld (1658—1667), Conrad Gyllenstjerna (1667—1674),
Gustaf Lilljccrona (1674—1675), Fabian Wrede (1675—1681), Carl Falkenberg (1681
—1686), Hans Henrik Tiesenhausen (1686—1689), Ivicelandshöfding Johan Creutz
(1686—1689)], Anders G. Lindhjelm (1689—1705), Georg Lybecker (1705—1710),
[vicelandshöfding Lars Brominenstedt (1705)J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
